Direktlänk till inlägg 18 september 2013
Raskt håller hjärnan på att omvandlas till gul äppelmos. Förändringar hela jäkla tiden och ingen chans för mig att slappna av och hantera dem. Framförhållning är något "alla" vet att jag behöver, men ingen bryr sig. Jag har inget att säga till om och kan bara sitta m armarna i kors och känna hur hjärnan blir mos...
Tåget jag sitter i skenar och jag kan inte stoppa dess framfart. Jag kan bara vänta på smällen och hoppas jag inte skadas allt för mycket!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...