Direktlänk till inlägg 21 september 2013
Jag kan ju inte direkt säga att denna vecka varit världens skojigaste att uppleva!
Stressen i hjärnan har varit i det närmaste total och det har krävts otroligt mycket energi att lugna ner den.
Att upprepa femtioelva gånger för samma personer vad ADD är och vad som krävs för att jag ska fungera och må bra är jobbigt. Att femtioelva gånger få höra att de förstår och ända varje gång uppleva att de gör allt tvärtom, är sååå jobbigt!
Det tar på min stackars hjärna att hela tiden försöka hantera förändringar i min närhet och försöka finna lugn i stressen.
Jag försöker släppa kontrollen och bara koncenterar mig på mitt, men hjälp vad svårt det är att INTE föröka vara på alla platser samtidigt och rätta till situationer som inte har med mig att göra... Men i slutänden och efter en massa ältanden med olika personer så kommer jag ändå alltid fram till samma slutsats och det är det på något underligt sätt ändå mitt problem.
Har stundtals känt mig som en jäkla marionettdocka som inte har något att säga till om utan bara kan göra vad min "dockmakar" vill att jag ska göra, med hjälp av trådar...
Sjukt slut i äppelskruttet, med andra ord :)
Men veckan har inte bara varit ett enda stresspass, utan det har även blivit en resa till Arlanda och kollat på stället, en tripp till Åkersberga blev det i går och nu sitter jag och väntar på att bussen till Grisslehamn och båten ska gå.
Vågen visan ett par siffror minus och jag börjar åter att lida av klädbrist (både glada och dyra glädjeämnen).
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...