Direktlänk till inlägg 24 oktober 2013
Väldigt ofta händer det att jag stannar upp och kommer på mig själv med att tänka: "Detta borde jag nog inte gjort"... Bara halvsekunden efter att jag gjort det och varje gång känner jag mig sååå blåst och undrar hur jag egentligen tänkte.
I dag körde jag trapphuset med skurmaskin och eftersom tiden fanns så passade jag på att flytta blomkrukorna och skura under dem.
De flesta vet att jag älskar blommor och av någon underlig anledning är jag alltid framme och ska lukta eller känna på dem. Spelar ingen roll om det är gröna växter, blommande växter eller gjorda av plast. (Japp, jag brukar ävne vattna dem!)
För det mesta lyckas jag behärska mig, men i bland så går det inte och jag har nog sniffat på de flesta grönsaker som finns i min omgivnig :)
Hur som haver, tillbaka till skurmaskinen :)
En stor kruka med en kaktus var extra tung så jag tog ett ordentligt grepp i krukan och råkar av misstag nudda själva plantan och ser då att hela kaktusen är täckt av minismå sylvassa taggar och en av dessa hade nu fastnat på fingret och gör svinaont att dra ut. Plötsligt kommer den där stunden då jag kliar mig själv i huvudet och undrar över hur tusan jag tänkte. Jag kommer nämligen på mig själv med att luta mig fram och luktar på det taggiga fanskapet och även vara medveten om att jag borde låta bli...
Minuten senare står jag och fnittrar för mig själv i hissen och plockar kaktustaggar ur nästippen och läppen och känner mig lika smart som en gravad strömming!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...