Direktlänk till inlägg 29 november 2013
I dag har det varit en typsik Helena dag, huvudet under armen och egentligen för trött för att vara vaken...
Men i morgon får jag främmande och då bör julen vara uppe, resterna efter det vanliga koaset undanstökat ( jag vill att mitt besök ska kunna komma längre in än ytterdörren) och dessutom bör jag ha hittat dammsugaren (kaffe med astmaattack blir det annars) ...
Dagen har som sagt varit en vanlig Helena dag och jag trodde att jag fått med alla "Måsten" och "komihåg", i går när jag satt lapparna på dörren...
Jag trodde inte att jag skulle behöva skriva upp "Fika med Annie kl 14.30" ... Jag menar, normala människor behöver inte påminnelser för trevliga fikan och träffa vänner. Men jag behöver påminnelse för att släppa in katterna från balkongen och behöver påminnelselappar för att påminnas om inköpslistan på kylskåpet...
Hamnade utanför porten och hade ett trevligt samtal med min nya granne och hade inte en tanke på att jag hade bråttom...
Det blev en väldigt snabb snabbfika om man säger så. Jag tror aldrig att jag kastat i mig kaffet snabbare någongång. Men nästa vecka gör vi ett nytt försök till en fika och skam den som ger sig eller kanske snarare 3:e gången gillt :)
Efter fikat blev det en sväng på stan och en promenad längstmed ån med målet att hamna på gymmet och prata med instruktör, men något kom ivägen och inte förrän jag var hemma insåg jag att gymmet var glömt.
Istället blev det upp på vinden i jakt på två stora lådor julsaker. Någongång i höstas ställde jag de nära dörren så de skulle vara lätta att hitta vid jul, men mycket hände efter det och jag hittade de längst underst i två högar med 8 lådor... Bara att släpa ut ALLT i förrådet för att få ut rätt lådor och sedan in med allt skit igen, innan jag kunde bära ner julen till lyan. Så sedan ca 17 har jag städat lya, hängt upp kulor, svurit åt trasiga ljusstakar och trasslat katten ur glittret.
I morgon är en ny dag och mycket kvar att göra innan jag kan bjuda vännerna på kaffe och bortgjorda pepparkakor.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...