Direktlänk till inlägg 5 februari 2014
För ganska exakt 2 år sedan, i februari 2012 stod jag i omklädningsrummet på jobbet och provad mina nya kläder.
Jag kände mig som världens fetaste kvinna!!
Chefen stack in huvudet genom dörren och undrade hur det gick och jag slog på ett glatt leende och ropade "de sitter perfekt" samtidigt som jag drog ner tröjan över byxorna så hon inte skulle se att det fattades 10 centimeter mellan knapp och knapphål. Jag fick den största storleken de hade och de var för små... Jag mådde så vidrigt dåligt av att tröjan i stl XXL satt som ett korvskin och att byxorna inte gick att knäppa. Under flera månader använde jag mina egna privata kläder på jobbet. Gympabyxor med snöre i midjan och en svart t- tröja. Vi var/är förbjudna att använda annat än profilkläder, men vad skulle jag göra?? Efter op den 21 man började jag krympa och glädjen den dagen jag provade byxorna och kunde knäppa knappen, går inte att beskriva. Visst, jag var rädd att sitta ner och än mer rädd att böja mig i dem. Vetskapen att de satt så tajt att de skulle spricka närsom helst var ständigt i mina tankar :) Efter ett tag förstod jag att det inte räckte med ett par kläder, jag behövde ombyte och tog denna gången ett par byxor i stl 50 och även tröjan blev ett nummer mindre.
En dag frågade jag chefen om nya kläder, för jag var tvungen att hålla upp byxorna när jag gick för att hindra dem från att glida av mig. Det skulle ta tid innan mina nya kläder kom, så undertiden fick jag ett bälte :)
Det senaste halvåret har jag känt mig som ett barn som klätt ut sig i mammas kläder... Tröjan hänger som en klänning, de korta ärmarna slutar vid min armbåge och byxorna är så stora i midjan att jag snart kan dra skärpet 2 varv runt mig för att hålla dem på plats. För två veckor sedan beställdes mina kläder på nytt och i dag kom de äntligen. Jag hade varit modig och beställt byxorna i stl 46 och M i tröja... Tänkte att om de är försmå så krymper jag fortfarande och måste allafall ner i den stl någon gång. Tröjan såg såååå liten ut i jämförelse med min gamla tröja men den satt perfekt!
Lite ovant bara att inte ha något som fladdrar runt mig när jag går, men det vänjer jag mig nog vid :)
Men byxorna...
Fortfarande är det skärp som gäller då de visade sig vara en aning stora :D
Men de spricker i allafall inte när jag böjer mig ner och det är ju positivt, men snart blir det att beställa ytterligare nya byxor i ännu mindre storlek.
Jag har fortfarande svårt att se och ta in hur mycket jag gått ner bara genom att se spegelbilden. Inte förrän jag håller upp eller provar gamla kläder, så ser jag förändringarna tydligt. Fortfarande har jag stl 54 enligt min hjärna och det blir en massa spring i butiken, då jag aldrig hittar rätt storlek direkt utan ständigt måste lämna provrummet för att byta kläder. Att jag skulle hitta en jacka i stl 40 på loppis och kunna ha den är fortfarande en "Aha känsla" som även den är svår att förklara för någon som aldrig varit där :)
Hittade häromdagen en tröja med polokrage. Var tvungen att ha en under mina kvällspromenader, då jag annars riskerar att frysa nästippen av mig. Gick in på H&M och deras herravdelning och kom ut med en svart polo i stl S (!?) Visst herrstorlek, men ändå!! :)
Just nu mår jag med andra ord jäkligt bra!!