Medan jag kollar på reprisen av damstafetten, så sover Zasso skönt på min rena tvätt.

Blir en stilla dag i lyan, även om viljan finns så är orken ännu inte på plats för några större äventyr. Skulle behöva till affären, men vi får se om någon timme hur det känns.

Många våfflor blev det :-)
Planen är att frysa ner dem och sedan vid behov tina i brödrosten...

Den lilla jag fick i mig var god i allafall :-)

Sällskap av Boris när jag ligger sjuk. Hade dock föredragit att ha honom som värmedyna på magen :-)

Jag och Boris en vanlig morgon.

Psykisk el fysiskt trött?

Nu lägger jag mig i allafall i sängen och läser!

Under rundan igår, vred jag lite för raskt på huvudet, det knakade i nacken och en otolig smärta på det... 
Dagen har därför som vanligt gått i smärtstillandets tecken :(

I morgon är min kollega åter borta och alla sjuka människor gör att det inte finns en enda vikarie att hjälpa mig, jag serverkligen fram mot morgondagen...  Eller inte!!
Om jag i morgon har samma värk som i dag i nacken så kommer jag garanterat att hittas i en städskrubb, gråtandes av smärta. Men det är bara att försöka härda ut och försöka överleva :)

Nu när jag har gjort lite nytta i lyan, ska jag ta en promenad innan skymmningen och se till att vara äten och klar innan mötet i lokalen vid 18.30   

Hjärnan har fladdrat strax under taket, Koltrastar har hoppat hopprep i magen (Fjärillarna försvann redan i lördags från magen), benen känns som gelé och klockan har jagat mig med gasolbrännare hela dagen...   

Detta var den korta sammanfattningen från dagen :) 
Den långa följer nu  :D 

Natten var ett litet helvete. somnade redan vid 20.30 i går med värkpiller i kroppen då lederna gjort ont i många timmar och med skenan på handen (den som jag fått för handleden och den lilla tunneln...). Vaknade vid 23- snåret av att jag inte kände min tumme. Av med skenan, skaka liv i tummen och lyckades somna om. Försov mig i morse med en timme och fick kasta i mig frukosten (tjohoo vad kul och ovanligt!!) Hade värk hela morgonen i vänster arm samt självklart ont i lederna. Dagen började bra och den skulle inte bli bättre på ett par timmar! 
Min kollega är fortfarande sjuk, så jag skulle bara göra det "viktigaste", då jag omöjligt skulle hinna göra allt som behövdes göra eftersom jag skulle försvinna på intervjuv. Så det blev att hastigt kolla läget och göra det som verkligen behövdes göras. Fikarasten blev kortare än jag behövde, så jag stressade även runt med illamående i korridorerna. Varje moment var uträknat på minuten och jag hade verkligen full koll på vad som skulle göras och hur lång tid det skulle ta. Jag skulle hinna PRECIS med jobbet till dess att jag stämplade ut. Men inget blir som planerat i mitt liv och jag fick en praktikant på halsen som skulle hjälpa mig, så jag skulle hinna... 
Praktikanten visade sig vara lika grön som en rabarber eller kanske snarare som en nyfödd bebis. Hen hade NOLL koll på läget. Jag fick även visa hur man moppade en korridor. Och då menar jag inte enbart hur man ska hålla i redskapet för att inte slita på kroppen i onödan, utan verkligen VISA hur man skulle moppa ett golv... 
För mig är det självklart att man för moppen framåt och skjuter den med hjälp av skaftet... Men tydligen är det inte lika självklart för alla... 
Jag som redan var stressad innan hen dök upp, stressades upp ännu mer av att veta att hen var någonstans i korridoren , med ett livsfarligt vapen (moppstativ) och gjorde något som hen uppfattade som bra ideér (bläää!!) 

Min planering sprack med andra ord efter bara några timmar in på dagen och sedan släpade det efter resten av dagen. Så för att få alla "måsten" gjorda bad jag en kollega om hjälp, med det absolut viktigaste och som jag på inga som helst vilkor skulle hinna ens om jag förvandlades till Stålmannen!

Vad finns att säga om interjuven?! De letar i första hand efter en kock med erfarenhet och jag känner att jag i princip kan steka ett perfekt ägg...
Men han var väldigt trevlig och vill i allafall att jag skickar in mitt CV. Så i morgon ska jag finslipa det och ändra alla fel som jag hittade i går.
Jag jobbade tex. inte som förskolelärare 1920 i söderbykarl...
Nog för att jag i bland känner mig gammal men...  :D

På vägen hem plockade jag ut mitt lilla paket från posten. Mindre än en vecka tog det för att få tillbaka min ögonsten och medan jag njöt av mellanmålet, så låg den på laddning och var färdig att användas under promenaden. Många bilder blev det, många BRA bilder blev det av naturen och allt annat som jag missat att fota under de senaste veckorna med en värdelös mobilkamera  :) 
"Man saknar inte hästen förrän kanoten är tom", eller hur man nu brukar säga :) 

Letade i går kväll efter mitt CV. Det låg inte där jag trodde att jag lagt det och inte heller mina betyg fanns där.
Så nu ska jag kolla på de ställen där jag är säker på att jag INTE har lagt dem...

Förkylningen har börjat ta över min kropp, halsen värker en aning, näsan har börjat rinna och jag vaknade av andnöd. Tur att jag numera tydligen sover med astmasprayen under kudden. Hittade den där i morse, troligen så har Zasso hittat den på nattygsbordet och börjat leka med tefatet och skjutit den till mig under natten  :)

Förutom att rota i lådor och skåp efter mina viktiga papper, så blir dagen lugn och utan spänning :) Har en massa inspelat som jag ska gå igenom och med det tråkiga vädret utanför så blir det perfekt att ligga utslagen på soffan under en massa plädar och katter. Men först ska jag leka med färger och bloggen.
Har åter börjat tröttna på dess utseendet, så nu ska jag leka med HTLM-koder och se om jag hittar något kul och spännande :)