Boris är världens snällaste katt. Det enda ofog han i princip gör är att bita den lilla fjanten i svansen.

Okej han brukar även skrämma slag på den lilla genom att gömma sig och skutta fram när Zasso minst anar det...

Men annars så är nog Boris den snällaste katten som trampat på mina golv :)
Han bits inte och han klöser inte folk och han är snäll mot barn...

I dag åkte vi till veterinären. Jag bokade en tid förra veckan då Boris inte varit sig själv på ett tag. Jag tycker han magrat något, han dricker väldigt mycket, han pratar inte lika mycket som han brukar och han sover mer än vanligt...
Kanske en vanlig liten depp, eller så är det något större och allvarligare, så jag bokade tid hos doktorn.

När tiden var bokad och klar var gamla Boris tillbaka.
Han jagade "brorsan", han tiggde kattgodis och han tramsade runt med ett snöre i munnen hela kvällen och ville att jag skulle leka...
Men för att ta det säkra före det osäkra så blev det ändå en koll hos veterinären.

Bara att få in katten i buren var ett äventyr. Plötsligt var det ingen katt jag höll i utan snarare en bläckfisk...

Det var många ben som skulle in genom öppningen och det slutade med att jag ställde upp korgen och "puttade" ner katten uppifrån. Denne protesterade högljudligt, men vad göra när jag har två händer, Boris närmare 30 fötter och den lilla fjanten skulle (enligt hans egen idé) följa med på utflykten. Så först gällde det att få liten ur korgen innan jag kunde få dit den store och föröka hindra den lilla från att smita in, samtidigt som jag höll Boris på plats och satte fast grinden...(PHU!!)  
Det var en cirkus för ett tag innan jag äntligen kunde låsa dörren med en katt i korgen och den andra kvar i lägenheten!

Halvvägs framme hos veterinären bajsade han...
Liten bil + stor bajshög = VÄLDIG lukt!
Andas med öppen mun och hoppas att katten inte skulle sätta sig i högen. Med ca 50 meter kvar till parkeringen, så spydde katten (jag hade glömt att han även var åksjuk).

Så satt jag tillslut inne i väntrummet med en kattkorg som muttrade och dessutom stank, försökte låssas att det inte var från mig som doften kom (tror inte att jag lyckades lura någon :) )
Kvarten försent kom vi in i undersökningsrummet och där satt vi (jag och min stinkande korg) i ca 5 minuter, innan jag beslutade mig för att släppa ut den lilla herren. Har halsband på honom och det var ju tur, eftersom han är katt och därför extremt nyfiken.

Han ville inte alls hålla sig på bordet utan ville undersöka resten av rummet också, men då det saknades en dörr och bara hade ett drapperi, så ville jag inte släppa honom helt utan höll den ålande katten i halsbandet.

Efter ett par minuter kom en sköterska och frågade om det var min katt som bajsat... Tydligenså luktade det i hela mottagningen (Vilken tur att jag är genom förkyld!! )
Efter ytterligare en liten väntan så dök veterinären upp, började klämma och känna på min snälla katt...

Första misstaget var att ta honom på svansroten (han har en typ av fettknöl där) och det tyckte Boris var en väldigt dålig idé. Ingen knådar honom på svansen utan hans tillåtelse och det markerade han genom att morra djupt och visa en radda vassa tänder.
Jag förklarade tidigt att jag trodde att det var njurarna som var problemet och en plansch i väntrummet stärkte min tro, men eftersom det endast går att se med blodprov så beslutades det att ett sådant skulle tas...

Jag höll i katt medan sköterska skulle ta blod. Boris morrade varnande och visade alla sina vackra klor och spratt slutligen till så gummiband och peang flög över rummet... Sköterskan var osäker på om jag skulle orka hålla Boris vid ytterligare försök så hon kallade på en kollega.

Syster nr 2 höll Boris vant medan syster nr 1 gör ett nytt försök. Boris morrar, sprattlar och lyckas tillslut nästan knocka syster nr 2 genom att slänga huvudet bakåt på dennes haka... Ett nytt grepp om katten som fortsätter att fräsa, morra och vägra samarbeta.
Syster nr 1 hämtar en munkorg och sätter på Boris som inte låter sig hindras av den. Trots att den täcker även ögonen och inte bara munnen, så fortsätter Boris att kämpa och det går inte att ta blod från honom...

Han stegrar sig som en häst, han ålar, han är som en tiger och han skriker som om han håller på att mördas.
Sköterska nr 1 hämtar en väska att stoppa ner Boris i för att hålla koll på alla fötter och klor. Målet var att få katten att sluta åla, men att få ner Boris i den väskan var som att försöka pressa ner en Dalahäst i en tändsticksask.

Katten blev väldigt stel, spjärnade emot totalt och krökte ryggen, vilket medförde att väskan inte kunde stängas och innan någon han skrika "hej" så var katten på frifot, med ögonbindel.

Jag bara stod bredvid och skakade på huvudet. Min snälla och lugna katt hade förvandlats till ett monster och han visade ganska tydligt vad han gillade läkare och sjukhus. Jag har aldrig sett honom som han var idag...

Det slutade med att vi struntade i blodprovet! Vi testar istället specialfoder under en tid och ser om Boris blir bättre, om inte så blir det blodprov...
Men han ska få en dos lugnande INNAN sprutan plockas fram.
Nog för att jag vet att Boris är det mest envisa som finns i päls, men hjälp vilken lektion han bjöd på!!

Veterinären trodde inte att han var allvarligt sjuk i allafall och det är ju alltid positivt :)
Och han var inte heller den värsta katt de undersökt... Men Boris ligger på en "hedrande " bronsplats... (hmmm...)

 

Laika

18 mars 2014 20:17

Hihi, här kom vi in av en slump och se vad trevligt att det finns fler som bjuder till show hos veterinären :D Jag(Laika) gnäller och gnyr så att alla hör (skälla kan jag inte), ända tills jag får gå hem. Inte ens när jag opererades och skulle ligga kvar för observation ville dom ha kvar mig för jag var så gnällig och pipig (jag drog igång en hel kör av klagosång) Men man ska ju se till att veterinären får den lön de förtjänar, hihi.

http://www.laikagumman.bloggplatsen.se

 

Tallugglan

18 mars 2014 20:29

Tack Laika för besöket!
Skönt att höra att det inte bara är Borisen som ogillar läkare :)
Veterinärerna tar betalt och efter dagen så förstår jag varför. Det kan inte vara lätt att bli utskälld dagarna i enda :)

http://tallugglan.bloggplatsen.se

 

Helena

18 mars 2014 21:14

Oj, vilket äventyr! :) Men skönt att han inte verkar må dåligt i alla fall...

http://aragornsfru.blogg.se

 

Cija

19 mars 2014 16:26

Log för mig själv när jag läste om kattens vilja! :)
Min är desperat när man kommer till veterinären. Dessutom finns det ju hundar i väntrummet och där sitter jag med en väsande och fräsande bur :)
Hoppas din kise har kryat på dig. Kika gärna in på min blogg:)

http://cija.bloggplatsen.se

 

Tallugglan

23 mars 2014 12:48

Besöken ger i alla fall något att skriva om :) Tack för besöket Cija.

http://tallugglan.bloggplatsen.se

 

Tallugglan

23 mars 2014 12:50

För att vara dålig, så mår han oväntat bra... :)
Men jag kände att det var bäst att vara på den säkra sidan och kolla kissen.

http://tallugglan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...