Jag trodde aldrig att jag skulle komma att gilla något som har någon likhet med sport.
Att värma upp på ett fält FULLT av tjejer, att knuffas framåt för att få en bra plats, att spänna sig av förväntan inför startskottet och sedan rusa iväg...  
"Hur kul kan det vara?", undrade jag första gången jag var med på Vårruset 2007 och kom överlycklig hem till skolan med en liten medalj i neonrosa band, runt halsen.

Skillnaden då och nu är att jag är mer taggad för att förbättra min tid, känner mig mer "hemma" bland alla andra tusentals tjejer som samlats vid Universitetet och självklart kan jag njuta på ett annat sätt över att ha bättre kondition nu än jag hade då.

Då var det överraskande att se folkhavet som rörde sig över ängen, irriterande över den enorma trängseln och rädslan fanns att vara i så dålig form att man skulle vara sist i mål.
Så är det inte längr!. Fortfarande är det förbluffande att såååå många tjejer är där för att springa, jogga, gå eller krypa futtiga fem kilometer och vi har dessutom betalat för att göra det :D  
Men nu är det även en fest. Man samlas för att göra något gemensamt och ha en härlig kväll. Man träffar vänner, går runt och njuter över vimlet och letar efter en plats att se skådespelet utan att frysa ihjäl :)
Det är helt enkelt en kul kväll och jag ser redan fram mot nästa rus och jag hoppas verkligen att fler av mina vänner kommer att vara på plats :)  

	Det bara välde upp tjejer från tunnelbanan vid Universitetet. Ganska otroligt att se den enorma "massan" röra sig framåt mot samma plats.
I väntan på start blev det "Selfies" på mig och syster Jessika. Ett litet bevis på att vi faktiskt var på plats :) Jag lika glad som alltid ;)  Syrran tänkte springa och valde första/andra gruppen, så när jag väl hamnat i "min" grupp, så hade hon redan varit ute i spåret ett bra tag. Min plan var att springa med det gäng som hörde till gruppen före min rätta grupp... men det blir inte riktigt som jag planerade :)
	Egentligen hörde jag till grupp "Lunka" (Beräknat att göra banan på minst 45 minuter) men eftersom det brukar vara så många som är långsammar än mig i den gruppen och stoppar upp för det tempot som JAG vill hålla, så tänkte jag göra en fuling och haka på de lite snabbare dvs "Jogga"(för de som räknat med att jogga under 40 minuter), men somsagt så blir det aldrig som jag tänkt mig och när jag stod i klungan vid start så fick jag höra att jag tydligen hamnat i "Springa" (Springa banan under 35 minuter) OCH det är en klunga som jag definitivt inte hör hemma i, men jag satt fast och och folk trängde sig överallt så att ta sig fram till min nästan rätta grupp var omöjligt. Det var bara att le, se glad ut, vänta på startskottet och springa...   :D
fem svettiga kilometrar senare hade jag den lilla medaljen som bevis på att jag även i år gjort något bra, samt utmanat mig själv. Bara tanken på att jag faktiskt skulle orka jogga delar av banan är något som inte ens har funnits på drömmarnas himel, men det inträffade i går och vem vet hur mycket spring det blir nästa år?Jag slog förra årets tid med närmare 5 minuter och jag vet även att jag var helt fel klädd, så nästa år blir det en resväska med olika klädesval... (jag trodde på kyla och regn och det blev ganska varmt och soligt... )     Att jag även träffade och fick umgås med min syster är ett extra plus och nästa år kör vi igen för ytterligare en medalj :)

Tack syster för en trevlig kväll och gott värmande kaffe efter loppet :D 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...

Tisdagen bjöd på uppehåll och stundvis även blå himmel och även havet var lugnt. Det har varit svårt att tro att vi var inne i augusti. Morgonen startade tidigare med frukostbuffén för vi skulle anlända till Visby tidigare äv vi hade gjort i Ystad, d...