Att vara lokalvårdarkotte tillsammans med ett gäng förvirrade kottar är ingen dans på rosor.

Speciellt inte under semestertider och det dyker upp (eller snanare INTE dyker upp) semestervikarierandekottar.
I vanliga fall är vi 4 kottar som skuttar runt med dammvipporna. Vi har vår egen lilla våning, med en egen liten vagn och våra egna små jobb. Vi lägger själva upp dagen för att hinna med vårt jobb och ännu har det funkat (nja...) bra.
Men om någon kotte blir sjuk så rasar korthuset och nya kottar kommer (kanske) in, stökar till i våra rutiner och även går vilse. Att ha ersättningskottar underlättar och förvirrar. Det är nycklar som ska hittas, vagnar som parkeras i fel skrubbar, kottar som går vilse och ska lletas reda på och dessutom visas var/när/hur det ska städas. Värdefulla minutrar går till spillo och timmar utan vettigt innehåll kortar ner min egen arbetsdag och ökar mitt tempo i själva städningen eftersom samma jobb måste göras dag efter dag, men tiden att utföra det på adrig är den samma eftersom störande moment och kottar dyker upp och stör min planering. (Jag måste ha rutiner för att må bra och utan rutiner mår jag skit och blir än mer förvirrad!)
Min närmaste arbetskotte har semester denna vecka och jag trodde ett tag att jag skulle få göra bägges jobb (175 %) på min lilla deltidstjänst, men en kotte jag inte visste om skulle komma dök upp helt av sig själv, så jag placerade denne på mitt jobb medan jag själv tog min närmaste arbetskottes  jobb. 
Plötsligt frågar kotte nummer 1 (den mest erfarna kotten på bygget) var kotte nummer 3 tagit vägen... Jag hade inte ens tänkt på att den lilla kotten saknats. Kotte nr 1 ringer chefen som berättar att kotte nr 3 tagit en semesterdag och att vi andra ska hjälpas åt med dennes jobb, för det finns inga vikariekottar att stoppa in. 
Tjoho, tyckte vi övriga kottar och insåg bägge det omöjliga i situationen att det inte fanns en chans för oss att göra det extra jobbet. 
Jag som inte är en stresstålig kotte och som absolut inte ska/får stressa, kände hur kugghjulen i skallen spann en aning fort när jag fortsatte med mitt jobb.

Att det inte finns vikarier är INTE mitt problem. Och om huvudkottarna tror att jag ska hinna göra varenda kottes jobb och inte käfta emot, så tror de fel. Denna lilla kotte har fått skinn på näsan och vill inte längre vara en snäll kotte som ställer upp på allt...  Men ändå så finns det en liten del av min hjärna som försöker lösa problemen till allas bästa (jag försöker skärpa mig, men det är svårt att lära gamla hundar att sitta...) Vad den uppdykande kotten pysslade med hela dagen, vet jag inte men förhoppningsvis så skötte denne sitt jobb eftersom jag hade tillräckligt problem med tiden för att hinna sköta mitt jobb och inte hann se efter att kotten var på rätt plats. Mig veterligen så kan hen lika gärna ha hängt i ett skrubb och läst "Kalle Anka" hela dagen, jag sprang i allafall runt som en speddad snigel i förök att hinna göra mitt jobb.
När jag hade allt under kontroll, räknat ut hur jag skulle hinna göra "allt" på planerad tid, så ringde huvudkotten och ville ha mig på annan plats.

Jag stod med huvudet i en toalettstol och kunde inte studsa till huvudkotten på stubinen som denne önskade och innan jag förlorade tålamodet helt så la jag på i dennes öra (Mycket elakt, men jag spolade i allafall inte ner telefonen som jag funderade på... ) När jag kommit ur toan så tog jag mig i allafall till huvudkotten som befann sig på annan plats i huset med en maskin som kotten aldrig kört och som påstods vara hel... Huvudkotten ville veta om jag tyckte att den verkade hel och om inte försöka fixa felet...  Det var fel på monstret!! Det fanns ingen gas!! Utan för att köra den var man tvungen att putta fanstyget framåt. Tung som en snöskyffel med blötsnö var det. Jag förklarade att den var trasig, men eftersom den var tvungen att användas var det bara för huvudkotten att ta ett djupt andetag och putta. Jag förökte smita från platsen för att återvända till min lilla toalett, men det gick inte huvudkotten med på och kom plötsligt på: "Eftersom det är el och vatten inblandat, så får jag inte vara ensam att köra denna maskin..." Så istället för att hålla min tidsplan så fick jag sitta som ett sällskapsdjur i ett hörn och se på när maskinen puttades fram och tillbaka i ett tomt kontorsrum.OM något skulle hända...
Såååååå många bortslösade minutrar för mig och min lunch sköts dessutom upp med 45 minuter. Hjärnan snurrade av näringsbrist och magen krampade när jag äntligen släpptes fri och kunde värma maten.
Jag hann bara med ett par tuggor innan huvudkotten ringde igen och ville veta om jag sett A-kotten. Att det i huset finns två A-kottar och ytterligare en A-kotte var på ingång enligt huvudkotten, så hade jag ingen aning om vilken A-kotte hon letade efter. Men eftersom jag satt ensam i rummet så såg jag inte en enda kotte och jag orkade dessutom inte springa huset runt och leta efter den rätta A-kotten som hon ville ha, så jag satt kvar och kastade i mig min mat. (förökte äta lugnt och sakta, men det blev en väldig snabblunch och även kaffet på maten försvann snabbt)  Stress, stress och lite hjärnstress på det så har vi samanfattningen av min dag!!) 

Ersättare till kotte nummer 3 dök upp i samband med att jag gick hem och denne A-kotte har aldrig tidigare varit på platsen, men det är inte mitt problem. Kotten skulle i allafall göra kotte nr 3s jobb och om det skedde till belåtenhet är inte mitt jobb att svara på, jag var slutjobbad och mer än fördig i både rot och själ!  :) 
Jag var ganska trött när jag äntligen kunde lämna arbetet och det trots att jag gjorde mitt jobb (men missade vissa saker) och bara MITT jobb, Jag är även ganska nöjd med att jag inte jobbade över bara för att hinna mer än jag borde på tiden jag inte hade (vägrar jobba en minut över min arbetstid) och jag ignorerade totalt de välinlindade önskningarna om att hjälpa till med kotte nr 3s jobb ( ibland är det bra att ha vax i öronen och inte höra :)  )
 
Jag har blivit bättre på att lyssna till vad kroppen säger att jag bör göra och även om hjärnan bitvis försöker att överrösta kroppens vilja, så lyckas jag att begränsa mina "måsten". Men det är svårt och tar på kraften att hela tiden försöka göra mitt jobb och bara MITT jobb, när jag vet att det inte finns kottar som ersätter (men det är inte mitt problem att dålig planering finns...) Jag börjar som sagt få skinn på näsan och säga ifrån, men att varje dag komma ifrån jobbet och bara ha tillräckligt med ork för att släppa skorna på mattan och lägga fötterna i soffan, är inte det liv som jag vill ha. 

Bara tre dagar av stress och dålig planering kvar sedan tar denna kotte semester och skiter fullständigt i om dammråttorna biter besökarna i hälarna på jobbet. Det är inte mitt problem! 

Tack och godnatt!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...