Direktlänk till inlägg 17 februari 2015
Har en känsla av att denna dag kommer att vara i evigheter! Den har liksom inget slut...
Tidigare morgon än (numera) vanligt, fullt ös pga sjukdomar (hamnar på en plats där jag känner mig lika hemma som en fågelskit på ett fönster... typ), kastar i mig lunchen, springer runt m en kall jaffe i handen och mitt i alltsammans en obligatorisk kurs på annan plats för att efter den ila tillbaka till jobbet och leva på hoppet att jag blir klar och får gå hem detta dygn.
Ska sluta, bör sluta kl 15 men i dag blev det liiiite senare.
Springer förbi kiosken och snubblar över en semla som får följa med hem (middagen räddad... typ :-)
Kommer hem och ser att sambon spytt i tygsoffan (tjohoo, dagen är räddad... typ). En blick på klockan visar att det är mindre än 90 minuter kvar innan jag ska vara på Roslagsskolan och lyssna på musikal och jag vill ha tid att ta mig dit..
Den välbehövliga duschen får vänta tills senare när stressen har lagt sig.
Har på känn att musikalen kommer att få mig så avslappnad att jag hittas i aulan av städarna i morgon...
Nu en middag och lite energigivande kaffe!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...