Direktlänk till inlägg 22 februari 2015
Helgen blev ju inte riktigt som planerat om man säger så!
Å andra sidan så blir inget som jag planerar, som planerat så varför är jag ens överraskad eller förvånad?? :)
Det enda som gått som planen är att jag haft tvättstugan och ytterligare en väska är tvättad.
Även denna "rosa överdos" höll formen och färgerna, men jag skulle inte våga tvätta dem i högre än 30 grader. tänk om de förvandlas till små pälsbollar i plånboksstorlek... :)
Att ha en vän som mår så psykisktdåligt att hon är mer än knäckt är jobbigt! Att ha vännen boende på soffan en hel helg är även det extremt jobbigt.
Hade jag själv varit i en depperiod så hade jag inte orkat och jag hade väll själv hamnat på golvet och sparkat av förtvivlan, men mitt psyke är på väg upp och jag är tillräckligt stark för att i allafall kunna låna ut min soffa och erbjuda lite mat.
Panikattacker, blandat med snarkningar, självmordshot och böner om hjälp...
Det har min helg bestått av och jag kan erkänna att jag är aningens trött.
Vännens liv och situation är inte mitt problem och mycket som hänt har hon sig själv att skylla (hennes egna ord), men samvetet att sätta på skygglappar och inte bry mig finns ännu inte i mig utan jag försöker att ge tröst, tak över huvudet och råd.
Jag har aldrig varit i den situationen då livet verkligen varit kolsvart, sängen består av en parkbänk och alla ens tillhörigheter finns i en plastkasse. Jag hoppas att jag aldrig heller hamnar där!
Nu ska jag bädda undan bäddsoffan, kasta mig på soffan och njuta av eget sällskap ochfortsätta längta tills nästa helg då jag verkligen tänker ta en helg i bara eget trevligt sällskap och ladda batterierna.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...