Vi är alla olika. Vissa får kraft och energi genom att umgås m massor av folk andra samlar energi genom tystnaden. Jag har aldrig gillat folksamlingar och trivs i ensamheten. Jag har svårt att ha folk hemma, då det känns som att mitt eget utrymme krymper och jag känner mig fångad. Fångad i något som inte är jag, med massa krav att försöka leva upp till.
Jag njuter av ensamheten, att vara själv och bara vara... jag.

Är inne i en period där människor känns "störande". Att le och vara social på jobbet tar kraft och energi. Att bita i hop och vara trevlig när jag egentligen bara vill krypa under en sten och bli lämnad i fred. Folksamlingar är en stor samling av ljud som bara låter, röster som blandas utan att jag kan urskilja de olika personerna och massor av färger som smälter samman till en enda röra...
Svårt att beskriva, men jobbigt att försöka leva i denna massa.

Snart firande i Stockholm av två personer, två släktingar som firar jämnt och samtidigt som jag självklart vill vara med och fira dem så finns paniken så nära ytan att jag nästan kan ta på den.
Allt i mitt inre skriker "VILL INTE...kan inte".

#blogg100

Ytterligare en dag har gått och jag har ännu inte öppnat datorn. Trött som sjutton och näsan rinner, har garanterat något i kroppen som inte riktigt vill bryta ut.

#blogg100

Jag hade planerat att i dag skriva ett långt inlägg på bloggen. Men jag hittade en virknål och då sprack planen! :-)

Men ytterligare en väska har sett dagens ljus och i morgon är en ny dag, så jag börjar fundera över inlägget redan nu.
God natt!

#blogg100

Solförmörkelse som skymdes bakom moln.
Vårdagjämning och ute faller vitt från himlen.
"Rocka socka" med olika sockor på fötterna för att uppmärksamma att alla har rätt att vara olika och en arbetsplats som dagen till ära gjort figurer av strumpor ...

På det stora hela en dag med många händelser :-)

#blogg100 #rockasocka

Klockan är 22 och jag för en diskussion med katten!
Han vill ut och jag vill gå och lägga mig. Han förstår inte mina argument utan fortsätter att jama med näsan mot balkongdörren.
Känns inte helt normalt att diskutera med husdjuret... och än mindre normalt att berätta för omvärlden att jag gör det! :-)
Det värsta är ändå att katten brukar oftast övertala mig...

#blogg100

Var på ljusparty för ett par veckor sedan och i dag fick jag hem det!! Nu doftar lyan av "Förföriska fikon" och ett vackert ljushjärta glittrar på bordet.
Om ett par veckor har jag själv ett party och redan nu sitter jag och lusläser katalogen i jakt på ljus :-)

#blogg100 #partlite

I morgon kommer en tjej för att hämta två väskor som jag gjort och jag är apnervös!!! Första främlingen och den första utanför bekantskapskretsen som köper och jag är orolig som sjutton!! :-/
Jag vet att det finns saker på väskan som jag borde gjort annorlunda och saker jag borde ändrat, men som mitt tålamod inte tillät mig göra...
Kommer de att duga? Kommer kunden att se misstagen? Kommer jag att vara nöjd eller kommer mitt samvete att avslöja mig?
Hatar att ha dessa känslor av misslyckande, oro och nedvärderande i kroppen!
#blogg100 #hantverk #virkning

Om vecka 10 var den sämsta veckan på evvvigheeeeter och allt gick i färgen svart så var veckan efter det motsatta. 
Kan nog säga att det inte bara var antidepppillrens effekt som gjorde att allt var ljust, utan att det faktiskt hände ytterst få negativa saker förra veckan. 

Måndagen startade med att de efterlängtade pappren från AF kom och jag skrev på dem med glad min och en lättnadens suck. Jag är inte längre anställd på Samhall (Tjohoo och ÄNTLIGEN!!!) utan har en ny chef och är inom en helt annan bransch än som lokalvårdare.

I tisdags pratade jag med min gamla chef på Samhall som förvånat frågade om jag var klar med övergången från Samhall till riktigt jobb. Hon påstod även att ingen kunde vara gladare än hon över mitt nya jobb... Vilket inte riktigt stämmer eftersom ingen kunde vara mer glad eller lättad än jag, som efter tre års ren och skär kamp äntligen "kommit undan" med livet och det mesta av vettet i behåll! 
På onsdagen fick jag förfrågan om jag ville följa med till Cirkus och se "Livet är en schlager", redan dagen därpå och i Lördags var jag i Vallentuna och såg min härliga systerdotter dansa. 
Det var en mycket kul vecka och jag försöker leva på den positiva energin även denna vecka. 

Det roliga i kråksången är att min gamla arbetsplats nu vill ha in en "rapport" med vad jag anser varit bra respektive dåligt med Samhall, så de kan ändra vissa saker och lära av oss "övergångare"...
Jag har en känsla av att jag inte har tillräckligt med paper hema för att få plats med allt jag har att säga och ytterst lite av det är (tyvärr) positivt! Men jag ska klura lite på hur jag ska få in det braiga bland det dåliga... Hur jag ska kunna formulera mig så det blir konstruktiv kritik... Men inte tusan kommer det att bli lätt när det negativa är sååå mycket mer och jag haft fler dåliga dagar än bra dagar och inte en människa som lyssnat när jag "klagat".
Hur mycket skit ska en människa ta innan hon ger upp? Hur mycket ska man orka?? 

Att hela tiden bara få negativt och inte en enda klapp på axeln eller ett berömmande ord tar på ett psyke som redan är kört i botten. Anledningen till att jag hamnade på Samhall är att jag gick in i väggen och inte orkade med ett "riktigt" jobb. Min enda tanke under dessa tre år har varit att jag MÅSTE hitta ett riktigt jobb, för annars hamnar jag i ett litet rum med vadderade väggar! Mitt mål har varit att komma ut i friheten, att slippa gå till ett arbete som knäcker mig både psykiskt och fysiskt. Att hitta en chef som förstår och som verkligen kämpar för att jag ska må bra och kunna växa. Inte en som säger sig förstå, glömt löfterna dagen efter, gör tvärt om och sedan inte har en annnning om vad jag pratar om och som aldrig hört mig förklara mina svårigheter...

I måndags var den stunden här. Papprera var påskrivna och jag kan lämna Samhall bakom mig. Jag kommer inte se på den tiden med saknad, men jag har lärt mig ett och anat under tiden. Framförallt hur människor fungerar och vilka sjuka människor det finns därute som vid förta blicken kan verka normala och vänliga, men som i själva verket hör mer hemma på psyket än vad jag gör... 

#blogg100