Ute är det värsta snöstormen och plogarna kör i skyttetrafik, känns det som.
Inne i lyan är det enligt termometern varmt, men jag fryser som en gnu och jag tror inte att kylan har med varken vädret eller brist på element värme utan snarare en inre frusenhet.
I går fattade jag beslutet att låta Boris somna in och ett par timmar gick åt till att kolla efter veterinärer. Det var söndag och de flesta har då stängt. Att det dessutom var glashala vägar, jag är körkortslös, extremt fattig denna månad och Boris dessutom hatar att åka bil, gjorde allt extra jobbigt. Vill inte utsätta min kisse för den extra plåga som en biltur ner till Stockholm skulle innebära. Att dessutom ta katten på bussen kändes inte heller okej och tyvärr så spelade även min ekonomi en roll i det hela... 
Visst. hade han skrikit av smärta hade jag självklart åkt in akut med min bebis, kostat vad det kostat ville och jag hade utan problem sålt min mor till en rik spanjor, för kattens skull. Men jag beslutade att vänta till en vardag och boka tid på den närmaste kliniken, bara ett stenkast bort. Boris skulle slippa den läskiga bilresan och jag skulle slippa helgavgiften.
HATAR att vara fattig och tvingas tänka på varenda utgift, framförallt när det handlar om djuren.

Tack mina vänner (ni vet vilka ni är) som erbjudit hjälp och stöd. Uppskattar det enormt mycket och blir varm av vetskapen att jag har så underbara vänner!! 

Klockan 7 ringde jag och fick en tid kl 9. Grät i två timmar medan jag klädde mig, hämtade ner buren från vinden och serverade tonfisk till mina älsklingar. När Boris som ÄLSKAR fisk i alla dess former bara nosade på maten och sedan vände på svansen och kurade ihop sig på min huvudkudde medan hans stora ögon oavbrutet såg på mig, så viste jag att jag fattat rätt beslut. Han protesterade inte ens är jag lyfte in honom i korgen och stängde luckan...  

En vacker kisse har nu fått vingar och jag saknar honom enormt!!  
Inga fler diskusioner vid balkongdörren om kvällarna, när han promt ska gå ut medan jag tycker han ska vara inne. Ingen som sitter nedanför mickron och kollar att torsken inte rymmer från fatet och när klockan ringer så uppmärksammade Boris mig på ljudet, då han tyckte jag var för långsam och inte gav honom mat direkt.

Ingen liten grå kisse som ligger vid min sida om nätterna och ingen kisse som gömmer sig under soffan så fort främande röster hörs i lyan...

Vila i frid min vackra Boris och tack för dessa år som jag fick ha dig i min närhet!

Min kisse börjar bli gammal och han är inte samma kisse som han varit. Gången är stelare, pälsen är större än kroppen och han är inte lika social (mot mig) som han varit. Fortfarande ligger han utsträckt vid min sida varje kväll innan jag somnar. Utsträckt så min hand kan klia hans mage, med ena benet under min arm och den andra över min arm så min hand når hans bröstkorg. Men han spinner inte, som han brukade göra. Bara suckar djupt och somnar...
På dagarna ligger han hoprullad som en kanelbulle och oron i hans kropp gör att han byter sovställning ofta, den riktigt avslappnade och tunga sömnen märker jag inte av. Han äter fortfarande som ennliten häst, i alla fall om det är blötmat eller om godispåsen prasslar. Men han är inte samma kisse som han var...
Hur vet jag när jag ska släppa honom?
Hur vet jag att han inte lider?
Mitt samvete säger att det börjar bli dags att tänka på hans slut, men mitt hjärta försöker övertyga mig om att han bara har en liten svacka, en liten depression som snart kommer att gå över. Men hans ålder gör att han aldrig kommer att bli yngre och jag känner mig egoistisk om han får lida bara för att jag inte vill förlora honom.

Så svåra val och så stor smärta...

Första veckan och första inlägget av #Temablogg52 och nu är vi igång! :-)
En utmaning i sig att lägga upp ett inlägg varje fredag resten av året och än större utmaning att lyckas få ihop några rader där temat redan är förbestämt...
Med tanke på att det är jag som ligger bakom utmaningen och jag har själv valt alla orden, så borde jag ha en aning om vad jag önskar skriva och ha någon sorts plan bakom allt...men det har jag liksom inte :-) Det blev ett glapp mellan hjärna och penna och de flesta orden bara flödade ut ur pennan utan kontroll från mig och många av orden fick bli kvar i blocket.

Som sagt så var inte denna utmaning riktigt planerad när den drog igång. Jag fick en idé och plötsligt hade utmaningen börjat leva sitt egna liv, vilket är superkul och jag är glad att fler valt att göra mig sällskap.
Jag har alltid gillat att skriva och när jag suttit barnvakt så har jag och barnet kommit på sagor utifrån ord som barnet föreslagit. Den idéen med orden har jag tagit med mig från grundskolanoch svenskalektionerna då vi fick bilder eller ord att inspireras av.
Att bara skriva en text är för mig ganska marigt och kan starta var som helst, men att utgå från något har visat sig vara lättare och jag håller texten mer samlad.
Så att då kasta ut en förfrågan om fler vill testa att blogga m tema visade sig funka och nu är vi igång. 52 veckor med olika ord som kan tolkas på många olika sätt... Det ska bli spännande att läsa och att följa de olika bloggarna.
Men som sagt så var detta inget jag från början planerade, utan det bara hände... som det mesta i min lilla ADD-värld :-)

I dag är en av dessa dagar som jag verkligen önskade att något hårt slog mig i skallen så tankarna slutar köra speedway och att jag även slutar irritera mig på "småsaker".
Beställer plasthandskar och får en bal toapapper. Beställer svarta sopsäckar (125 l )och får många rullar vita plastpåsar (25 l)...
Jag har i 3 månader bett om en genomgång på maskinen så jag vet hur jag ska sköta den men inte fått det och i dag fick jag veta att jag inte skött maskinen rätt och att det är därför som den beter sig underligt...
Men ärligt talat!! Ska jag skratta åt skiten eller begrava mig under en sten och gråta??

Jag behåller dessutom priset på sköldpaddorna som det är.
Jag gör dem för att det är kul och för att jag har något att pyssla med framför tv, jag gör dem inte för att tjäna pengar och just nu går de i princip jämt upp m materialkostnaderna.
Visst det hade varit kul att få lite extra att leva på just denna månad då jag redan nu äter ur frysen, funderar på vilka som är skyldig mig pengar och även kanske få lite i sparbössan till Skottland.
Att höra folk utropa "Du är på tok för billig", "varför höjer du inte priset??" "Det är hantverk och det SKA kosta pengar" är ganska jobbigt för jag känner att hur jag än gör så gör jag fel.
Ökar jag priset så känns det fel och ökar jag inte så känns det fel. Att sätta en prislapp på sina egna saker är så fel.
Antingen så (i folks ögon) så nedvärderar jag mig själv och det jag virkar/syr/målar och förminskar mitt eget värde. Men i mina ögon så kan jag inte höja priset för det jag gör (i mina egna ögon) är inte så speciellt och något som de flesta kan göra...
Jag vet att jag måste jobba med både självkänslan och självförtroendet och jag gör mitt bästa :-) men så svårt att inte lyssna på vad omvärlden säger...
Hjärtat säger i alla fall att det blir tre sköldpaddor till två blivande Göteborgare och en Gullungebo, resterande paddor hamnar på hög i garderoben i väntan på bättre tider eller födelsedagspresenter. Jag ska inte sälja mina saker för mitt psyke pallar inte funderingar på pengar.

Vilken otrolig dag!  
Dels ledigt, eftersom det är en röd dag men även för att det är kallt utan att vara kyligt och alldeles vindstilla medan stora flingor dalar från himlen.
Det skulle bli en långpromenad men hunger och en nästan batteritom mobil fick mig att återvända till lyan efter bara ca timmen (och då stod jag stilla halva den tiden och knäppte bilder.
Nästan 90% batteri gick åt till de närmare 50 bilderna jag tog i dag, men vilka bilder! (om jag får skryta, så är jag jäkligt nöjd!) 
Att det finns så många motiv att fota när hela välden har samma vithet :)


Delar av dagens bildskörd:                   

I övrigt så har dagen gått som den brukar gå när jag sitter ensam och filosoferar i lyan. Ytterligare en sköldpadda är färdig att sys ihop och ytterligare en saknar mage, men är snart på väg den med :) 
Är fortfarande förvånad över att "M" på jobbet valde bägge sköldpaddorna i går. Hon hade beställt en sköldpadda men jag tog med båda jag hade klara, så hon kunde välja och hon tog bägge! Att jag dessutom fick mer än jag begärde viasar att jag kanske är något för billig när jag säljer dem. Men jag ska göra klart beställningarna till satt pris, därefter kanske jag ökar något...   

Om man inte får en ny grupp på FB att funka utan problem så är det ju smart att skapa ytterligare en...
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, men det löser sig antingen eller så blir det ytterligare en sak som jag lämnade oavslutad. Förhoppningsvis så funkar det med alla inställningar, bloggar och teman så gruppen i praktiken sköter sig själv (Undrar om jag lyckas lura någon där!) Som Admin är det dock mitt ansvar att se till att allt flyter, medlemmarna är glada och projektet ros i land. Kanske kan jag lyckas "lura" in någon mer som admin att dela jobbet med... 
Har jag tiden att göra detta? Nix, för jag är fullt upptagen med virknålen och beställningar, men för stunden kan jag nog hålla två bollar i luften... Tror jag

Satt till strax efter halv två i natt och bara skrev ner temaord. När jag väl fått något på hjärnan kan jag inte sluta fundera på det och enda sättet är att strunta i allt annat och fortsätta tankarna (såååå typiskt för ADD/ADHD! :)  ) och jag tror jag fick ihop en bra blandning. Förhoppningsvis något som inspirerar till att skriva, börja skriva eller bara fundera över ords olika betydelser ... men allt kan göras bättre.
Kan erkänna att nästan hela dagen har tillbringats framför datorn och min hjärna börjar likna ett ormbo där tankar, lösningar, kommande problem och världens undergång krälar runt.  
På fredag ska första veckans inlägg/blogguppdateringar göras med temat: Glöd eller Planering och då vet jag om det går som jag vill. Det blir en hel vecka av oroliga nerver... 
Vad har jag gett mig in på???  

      



 

Fick en idé under julhelgen just som jag avslutat #blogg24 och insåg att just utmaningar nog är det som håller min blogg vid liv. Att ha något som måste skrivas varje dag och att kämpa för att inte missa en dag...  

Slogs ju även med #blogg100 och även om jag inte klarade av just den utmaningen så gör jag nytt försök i år (om den kommer igång) och även #blogg365 är av intresse, men att lägga upp en bild varje dag under ett speciellt ämne/ord/tema är något som för mig känns ganska stressigt. Då är nog  #blogg52 lättare att klara, att en dag i veckan lägga upp ett inlägg... 
Min idé som jag spånat över är att starta en temablogg som löper under ett år. Att vara ett gäng skrivarvänner som en dag i veckan under 52 veckor skriver under samma tema.

Jag tror att det kan bli ganska spännande att se hur folk förknippar  de olika orden tex. ordet "ljus".
Om det skrivs om värmeljus, nyttan med glödlampan, ljuset under midsommarnatten eller om jakten på en hel glödlampa när den gamla just slocknat och man står i mörkret...  

Jag tror att det finns många ord som går att spinna vidare på och som förknippas med massa olika saker.

Allas hjärnor är olika och alla har vi olika erfarenheter, så det  kan nog bli spännande att spåna runt orden och dess betydelser och jag får i allafall två inlägg på min blogg i veckan :) . 

Probelemet är bara att jag drog i gång det, försöker starta upp det och då måste jag även försöka att avsluta det och med ADD i kroppen så finns det lättare saker att göra än just avsluta projekt...
Och för att starta en grupp på FB måste man ha vänner att bjuda in och jag har för stunden lite koll på vilka av mina vänner som bloggar, har helt enkelt varit för slö och upptagen för att hålla mig uppdaterad med mina vänners bloggar och läst ytterst lita av dem.
Ytterligare ett problem har jag att hitta ord/teman att skriva om. Planen är att ha två olika varje vecka som alternativ att välja mellan och att vara ensam om att hitta orden är lite marigt eftersom jag lätt snöar in på olika intressen och håller mig inom samma grupp. kan inte vara kul att skriva om "sköldpaddor, virkning och kaffe under 52 veckor... Blir såååå varierade inlägg då :D
 
Tips på ord/teman/meningar mottages med andra ord gärna!
Vad skulle DU vilja skriva om?? 

Om det undvikit någon så har jag snöat in på sköldpaddor, virkade sköldpaddor. Typ varje ledig stund sitter jag med virknålen i högsta hugg, en hög med garn och en intrasslad katt i knät. De har kommit på att så fort jag sätter mig i soffan så sitter jag stilla i någon timme och då får de sova ostört i mitt knä. De är inte dumma mina pälsbollar :) 

Första dagen på nya året skulle blivit lite mer nyttig än den verkligen blev. Planen var disk, fixa matlådor och ta en promenad ner till pappa för en fika. Istället blev det soffan och ett stort garnnystan. Ingen i lyan har haft en riktigt lyckad dag. Jag vaknade av att Boris kräktes i morse och sedan kräktes Zasso och därefter började min mage att bubbla... Jag vill inte säga att vi alla drabbats av maginfluensan utan snarare så blev det kanske lite mycket sött och gott i går för alla i lyan, så i dag har Boris stirrat på mig med hat i blicken för att jag inte gett honom blötmat.

Boris mage är fortfarande inte helt okej och han har legat på en flyttlåda och pruttat hela Ivanhoe och han klagade enormt med låg muttrande röst när han inte fick provsmaka mina kycklinnuggets.  Kyckling är enligt honom kattmat, men i vanliga fall brukar den vara i en liten påse och inte i en stekpanna.

Nyårsaftonen blev i stillhet i lyan. Boris sov sig igenom hela tolvslaget medan Zasso först gömde sig inne i kattlådan på toaletten och därefter i min skohylla bakom alla skor. Lider verkligen med min lilla kisse som är livrädd för smällare. Finns det hörselkåpor för katter??