Direktlänk till inlägg 26 februari 2016
Hörde denna text för första gången för något år sedan i en kyrka och den fastnade direkt.
Var i en stund där jag inte viste vem jag var eller var jag var på väg någonstans.
Viste bara att jag var tvungen att sätta ner foten, säga "nej" och ge mig själv tid att fundera vad jag ville...
minns att jag satt längst fram ikyrkan, när Anders plockade upp texten och började läsa.
En rysning gick genom min kropp och vartenda ord kunde varit skrivet direkt för mig.
Steget av Kent Andersson
Jag måste få ge mig själv en dag
då min tanke får vandra fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp och stå
på golvet en stund och fråga mig själv
åt vilket håll jag vill gå
Et steg i sänder
och sedan ett steg till
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill
Jag måste fråga mig själv vem jag är
'och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
om mitt liv står där utanför
och ropar de på mig från alla håll
så svarar jag: -vänta en stund.
I dag vill jag lyda min egen röst,
i dag är jag ingens hund
Ett steg i sänder
och sedan ett steg til
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...