Jag har alltid läst och alltid haft en bok liggandes på nattduksbordet. Sedan jag skaffat katt har det dock blivit slut på läsandet i sängen, det blev för jobbigt att flytta på katten varje gång jag skulle vända blad :-)

I tonåren satt jag ofta på nätterna i köket vid köksbordet med bara en enda lampa tänd och njöt av bokstäverna. Tystnaden, mörkret och bara jag i böckernas värld.
Såååå underbart! :-)

Det senaste året har jag upptäckt ljudböckerna. Att både kunna njuta av böcker och samtidigt få annat gjort är toppen. Jag är inte längre fast i soffan med näsan i en roman medan lyan gror igen under mina fötter. Diska, städa och promenader blir roligare och lättare med spänning i öronen.
Just nu plöjer jag igenom Jan Guillous Hamilton och jobbet går som en dans på dagarna. Jag går mellan hyllorna i butiken och moppar medan den icke så hemliga agenten utför uppdrag i mina öron.

Under dagen blev denna filur klar med både ögon och vadd. Den blev även levererad under kvällen och fick dessutom sällskap till nya hemmet:-)
Överraskande och självklart apkul!

I bokhyllan samsas favoritböckerna med de mindre favoriterna, men bra att ha böckerna. Här finns trummade exemplar och de som fortfarande har prislappen kvar. Deckare, fantasy, biografier, pocket och kokböcker. Allt i en salig oordning och minst hälften borde upp på vinden, för jag läser de ändå inte. Min bokhylla är även en plats som jag passerar på min väg till köket och det jag haft i handen när jag gick in genom dörren men inte hade kvar i handen när jag kom in i köket, brukar jag för det mesta återfinna i bokhyllan.
Mellan varven rensar jag ur hyllorna men strax så är de ändå fyllda m ögon till sköldpaddor, nycklar till jobbet, påsar med och utan innehåll och annat smått och gott som jag "tappar" på min promenad genom lyan.
En dag ska där bli ordning och reda... Och en dag kommer jag att vakna som miljonär, chanserna är väll lika stora typ :-)
Men de fyller sin funktion och det är att hålla bokningarna undan golvet. :-)

Somnade i går med "Strumpan" om halsen och värmen var fantastisk mot min hals så jag somnade snabbt och jag har sovit hela natten utan att vakna en enda gång vilket är otroligt, då jag hela veckan vaknat varenda gång jag bytt ställning och nacken rört sig det allra minsta så det går framåt. Även humöret börjar bli bättre, är med andra ord inte längre lika stel och låg som tidigare, så på måndag går jag tillbaka till jobbet igen och börjar nu även bli rastlös och vill se folk.

Tänker ta fredagen hemma för säkerhetsskull, för att kroppen verkligen ska få vila. Att läkaren igår även skrev ut avslappnande piller kanske bidrar till nackens förbättring. Men jag har aldrig haft så ont som jag haft denna vecka och jag vill framöver slippa den värken, så nu när nacken är frisk så blir det att börja träna och bygga upp lite muskler i nacken och rygg... Frågan är på vilket gym jag ska skriva in mig och vilken bank jag ska råna för att ha råd med det... 
Orkade i dag nämligen ringa CSN och de vill ha pengar av mig som jag inte har och jag har haft lån släpandes sedan flera år tillbaka och jag tjänar tydligen för mycket för att få betala tillbaka ett lägre belopp varje månad och måste nu resten av året betala mer än jag egentligen har råd med, så det blir ett fattigt år för Maxen. Resan till Skotland blir troligen skjuten på framtiden och istället för att träffa glada skottar så glädjer jag istället CSN... känns ju lagom skojigt för egen del, men Skottland ligger kvar och även resesällskapet finns väll kvar, hoppas jag. :) 

Kroppen har som sagt värkt mindre i dag och stelheten har försvunnit vartefter dagen gått. Att jag även fick oväntat besök av två fnittriga och härliga vänner i sällskap av ett gäng semlor, gjorde att jag skrattat mer än jag gjort på hela veckan och även det kanske löste upp lite stela muskler

Har under min sjuka vecka även lyckats sy ihop en beställd sköldpadda som nu ligger inslagen och redo för brevlådan. Det gick lättare att sy än virka med sjuk nacke och båda sakerna har jag undvikit hela veckan. Man kan nog säga att jag är trött på att stirra i väggen och leka med mobilen som jag haft placerad på en hög med böcker på bordet så jag i princip haft telefonen i ögonhöjd och sluppit böja nacken. 

Rosie framifrån :) 

 

Rosie upp och ner :D 
 

Masserat m voltaren och masserat utan något. Känner hur nacken fortfarande är hård och spänd. Värken är kvar och vissa rörelser går bara inte att göra. Insåg i morse att det enda jag inte testat är värme. Något som värmer nacken för att göra musklerna mjukare. Kollade min ekonomi och började kolla utbudet i affärer runt omkring och på nätet efter " Vetevärmare", "värmedynor" och annat som innehöll ordet värmande. Funderade även på att plocka fram symaskinen och gå till affären för att köpa vete och göra en själv, men min nacke protesterade redan innan jag tänkt tanken klar. Istället blev det en budget variant som funkar för stunden.

En vanlig tvättad tubsocka och långkornigt ris. Efter en sväng i mickron blev den härligt ljummen och ligger bra på axeln.

Känslan att man sviker är stor. Kroppen, knoppen och samvetet krigar om hur jag ska göra.

Stormtrivs på mitt jobb och vill inte bli av m den platsen, vilket är risken om jag är borta för mycket, samtidigt vet jag att jag inte gör ett bra jobb om jag går m trasig kropp och kan bli sjukskriven helt om jag inte lyssnar på smärtsignalerna. Börjar även tröttna på att vara hemma då jag ändå inte kan göra något annat än sitta och stirra i väggen. Virka får nacken att värka, ligga och stirra på tv får nacken att värka och att hålla i en bok får nacken att värka. Jag kan inte ens vara så pass sjuk att jag ligger och sover för att samla ork och bli frisk.
Jag har för ont för att moppa golv och lyfta tunga säckar och tillräckligt frisk för att vara uttråkad och hemma.
Käkar smärtstillande, masserar nacke, smörjer in med Voltaren och vandrar som en äggsjuk höna fram och tillbaka genom lyan för att inte sitta och stelna till helt. Korta promenader ute har det blivit och även om hjärnan känns piggare efter så skriker kroppen.
Hatar att inte vara hel!

Att jag även tar på mig andras problem och försöker lösa dessa, gör väll inte saken bättre och tyngden på axlarna lättar inte av att samvetet blir tyngre.
Jag kan inte ignorera och rycka på axlarna när de ringer och säger att pappa åker ambulans till akuten eller när grannar på landet ringer och säger att det ev varit inbrott hos mamma... Jag önskar att jag kunde säga: "orkar inte" eller "inte mitt problem", men jag är inte den typen. Istället biter jag ihop och försöker göra mitt bästa...