Direktlänk till inlägg 17 mars 2016
Solen har strålat från en klarblå himmel, sedan slutade jag jobba och då kom de grå molnen och även vinden som visade sig vara en pestig motvind... Vi stod typ stilla i nedförsbacke, jag och "Gula faran".
Här i området märks det tydligt när våren kommit. Blommorna kikar försiktigt fram och hundrester samsas med fimpar på de mest oväntade ställen. Även barnen ploppar upp som maskrosor utanför portarna och på något sätt så får jag känslan av att ju roligare de har desto högre är volymen på de tvärhandshöga fotbollsspelarna. Är de dessutom pojkar så hör det på något sätt till att det ska höras var de är och vad de gör.
Själv trycker jag in lurarna i öronen och höjer volymen på telefonen och önskar att ytterväggarna var lite mer isolerade än de är.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...