Direktlänk till inlägg 24 mars 2016
Att min far fyller år i mars har jag vetat i många år. Men just i år verkar vissa veckor ha hoppats över för plötsligt och utan förvarning är det mars och bara typ veckan kvar. Känner stressen komma, vad ska jag hitta på???
Ge en slips? Snyggt till t-tröja...
Sockor? Hur kul är det på en skala...
Rita en teckning?? Perfekt om jag var 5 år...
Ut på nätet och googla runt efter idéer, som inte kräver månadslånga tider att göra/få hem. Kanske något att hänga på den kala väggen, ett minne...
En tavla!! Eller kanske ett förstorat fotografi...
Ut på datorn, kollar foton jag tagit och hittar ett jag fastnar för. In på nätet för förstoring och framkallning och skickar iväg bilden. 30x40 cm blir perfekt!!
3 dagar senare kommer bilden och spänd av förväntan öppnar jag kuvertet och tar fram förstoringen. Tittar på bilden på nära håll, placerar den lite längre ifrån mig och tittar på den. Vrider på nacken och kisar på den. Bara att erkänna! Den är fantastisk...om jag blundar, släcker ner rummet och placerar den m baksidan upp!
Vissa bilder klarar helt enkelt inte av att förstoras hur mycket som helst och är de inte perfekta från början så blir de knappast perfekta senare heller.
Dags att fundera på plan B och jag har tills på lördag att fixa det...
Under har ju skett...har jag hört.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...