Att helgerna alltid ska gå så jäkla fort, jag hinner inte med allt jag vill och borde göra. Jag skulle i allafall vilja ha ett par timmar ytterligare att kunna spendera på att göra inget :) 
I dag har det blivit virkning, ett besök hos pappa, inköp av många gurkor, ett par lunchlådor (som jag troligen tappade saltkaret i, för attans vad törstig jag varit sedan middagen) och slagsmål med datorn.
Jag tror helt enkelt inte att mitt tålamod räcker till för att beställa foton i dag från nätet. Bilderna jag laddar upp hamnar inte riktigt där jag vill att de ska vara, så jag ger upp för kvällen.
Min far fyller år i slutet av månaden och jag tänkte rama in lite bilder till honom att ha på väggen... OM bilderna nu vill hamna på min dator dvs :)  
Har även "läst" ut en bok så i morgon på jobbet börjar jag på nästa roman i bokhyllan och fortsätter på Isfolket. Jag tror att jag läst de närmare 10 ggr, men fortfarande dras jag till dem och kan ite låta bli att påverkas av Heike och alla de andra.. 
Sängen lockar och även längtan efter gurka, blir nog att kiva upp lite gurka och slänga sig fframför tv en stund innan jag släcker. Fattar inte hur jag kunnat bli så tokig i just gurka: med tanke på att de inte direkt smakar någonting och bara består av vatten, så är det ett konstigt beroende jag skaffat :D 
 

Efter en vecka m sjukhusbesök, möten, kurser och träffar så är min hjärna helt slut. Alla människor, allt liv och all hjärnstress med tankar som snurrat och en dålig sömn så har det äntligen blivit lördag och stillhet. Jag har inte träffat en människa idag och inte heller pratat m någon. Jag har helt enkelt tagit en välbehövlig paus från världen utanför lyan.
I dag har jag lagat den mat jag skulle ha gjort förra helgen men då istället satt jag på akuten och bet på naglarna. Jag har även lyckats diska en hel veckas disk och hittat tvättstugan men framförallt har jag tillbringat dagen med en bok i örat, en katt i knät och en sköldpadda på bordet.
I morgon är det söndag och det är meningen att jag ska återvända till det sociala livet med besök hos pappa och inköp av gurkor :-)

Då var resan bokad och snart bär det av!!  

 

Hur mycket kaffe man än dricker om dagarna så kan det ibland bli problem att få rätt styrka på drycken.

I går bryggde "G" morgonkaffet och bara några timmar senare så hängde denna laminerade lapp på väggen.

Själv har jag termosen med varje dag och drabbas inte.

Men stackars "G" var drabbad av skämt hela dagen som han tog med ett leende :) 

Har påbörjat en sköldpadda i blått,lila och vitt. Håller även på med en vit och rosa och även en svart padda... och en grå.
Paddorna har tagit över mitt köksbord så middagen blev en macka vid köksbänken samtidigt som jag tittade på film via mobilen och fyllde diskhon med vatten. Fortsätter med virkning vid bordet utan att diska klart för filmen är för spännande. Kastar i mig en semla mellan bytet av garn och väntar på samtal som inte kommer.
I reklamen (som plötsligt dyker upp) börjar jag kolla på fb och fundera på utformningen av nya fb-gruppen för hyresgästföreningen som jag tagit på mig ansvaret för, men orkar inte mer än kolla läget innan jag kommer på att jag har fribiljetter till en kryssning och skickar iväg pm till kuliga vänner att åka båt med.

Nu är filmen slut, jag är fortfarande små hungrig, disken är fortfarande odiskad, paddorna är fortfarande garnnystan och mitt i alltsammans kommer jag på att jag skulle hälsat på pappa på sjukan efter min middag... Vart tog tiden vägen???

Besökstider är nu slut, soffan är härligt obäddad och mina ögon går i kors.

För många med ADD är stress och sysselsättning toppen och att kunna ha många bollar i luften och full kontroll på allt är en självklarhet.
Numera (efter trippen in i väggen)påbörjar jag många saker och är glad om något blir avslutat...
Jag försöker att bara ha ett projekt på gång åt gången, men vissa dagar när livet utanför skenar okontrollerat och mycket händer så smittas min hjärna och allt blir kaos. Försöker dessa dagar att ta ett steg tillbaka och få en någorlunda översyn över läget och försöker hitta en tråd i röran att nysta i.
En sak i taget, slappna av och låta det ta sin tid utan något avbrott, vilket brukar funka ganska bra.

I morgon är det torsdag och pappa är fortfarande kvar på sjukan så efter jobbet blir det en promenad dit. Disken lär inte försvinna under natten, så den diskar jag i morgon efter sjukan och sköldpaddorna lär även de ligga kvar där jag lägger dem, så ingen stress att stressa ihop dem.

Med andra ord så kan jag ta en varm dusch och krypa ner i soffan utan dåligt samvete.

Trött som sjutton. Tror att det dels varit lite mycket på kvällarna och eftermiddagarna men mycket av tröttheten kommer nog även från psykisk stress. Oro för pappa är nog en bidragande orsak till att jag känner att sova större delar av dygnet. Sätter mig på en stol och där blir jag sittandes och stirrar tills jag lägger mig i sängen/soffan och somnar. Inte ens någon virkning har det blivit de senaste dagarna. Lyckades dock sy ögon på en gul sköldpadda, så nu är en liten familj klar och ska skickas i morgon till Göteborg. Men annars har inte mycket blivit gjort...

Jag är helt klart för gammal för att klara mig på 4 timmars sömn.
Oron att sova så hårt att jag inte vakna när/ om telefonen skulle ringa gör att jag skippade insomningspillren, vilket i sin tur gjorde att jag under närmare timmen låg och stirrade på telefonen, beredd på att svara direkt om den skulle ringa.
Att somna med oro i kroppen och ett hjärta som slår för hårt och för snabbt är inte det lättaste. Vill vakna av telefonen, vill vakna utvilad och vill slippa se minutvisaren räkna ner till väckning...
Det blev ändå en dubbel dos piller tillslut, allt för att få hjärnan att sluta slå knut på sig själv.

Trött på gränsen till övertrött har jag gått runt med telefonen i högsta hugg, beredd att svara på första signalen. Vad händer?kommer sjukhuset att ringa? Tas det prover? Rönkas han?eller skickas han kanske hem?? Frågorna finns. Oron finns. Rädslan finns och även sorgen finns...

Jobbar järnet och gör sitt sitt bästa trots att hjärnan redan är på sjukhuset. Oron och skräcken jagar i hasorna. Försöker att inte tänka.
Bara en vanlig dag och ta timmarna som de kommer utan att ligga stegen före och tänka på alla "om".
Det enda man kan vara säker på är att det kommer att ske men ingen vet när...

För många år sedan, i tonåren läste jag hela serien om Kurt Wallander och älskade de böckerna. En vanlig svensk polis i en vanlig svensk stad. De var spännande och ändå så vardagliga. För mig är Rolf Lassgård Wallander och jag har alla filmerna där Lassgård är snut i Ystad.

För ett par veckor sedan började jag åter "läsa" deckare efter att ha haft ett längre uppehåll i romanernas värld. En bok i örat under arbetstid stängde ute den höga och värdelösa musiken som alltid spelas på jobbet.
Valet blev "Hamilton" av Jan Guillou och raskt plöjde jag igenom dessa böcker. Alla m sin charm, spänning och speciella historia. Spänning från början till slut och jag älskar karaktären Hamilton. Det var med saknad som jag avslutade sista boken och började leta efter nya deckare.
Eftersom jag gillade Wallander så började jag åter igen att lyssna på de romanerna och jag är nu inne på bok nr 2, "Hundarna i Riga" och jag har upptäckt att jag hela tiden jämför Wallander med Hamilton och jag gillar inte den jämförelsen :-)
Det är olika författare som skriver olika och vars poliser/agenter självklart är olika. Men ändå så jämför jag karaktärna.
Jag ska avsluta "Hundarna i Riga" och därefter börja lyssna på något annat, vad vet jag dock inte...

Så snälla ge mig boktips på ljudböcker som är deckare eller spänning med agenter, snutar, våld och helt omöjliga att lägga ifrån sig!! Jag har kris på romanfronten!
:-)