Direktlänk till inlägg 16 maj 2016
Har haft ett par dagar på botten.
Bara att andas har känts jobbigt och plågsamt för att inte tala om att vara glad, trevlig och social som varit en total omöjlighet. En dag m syster på stan med tillhörande titt på nya brorsdotter, ställde jag in och lika så middagen hos grannen. Om jag knappt ens står ut i mitt egna sällskap, så är det dumt att dumpa mig själv på vänner och familj...
Istället har det blivit ett par timmars inventering i lokalen och räkning av varenda skruv, eller något ditåt. Hade i allafall trevligt sällskap i lokalen och tur är det, för ensam går jag inte gärna dit. Massa räknande, "E" skrev så pennan glödde och kaffet var välförtjänt när vi väl bryggde det.
Nu har vi påbörjar det svåra och mest tidskrävande projektet, nämligen att värdera "skiten".
Vad kostar det att ersätta en tallrik som kraschas på ett kalas och hur mycket ska den som hyr lokalen betala om de hänger i lampan under en fyllefest? Och bör lokalens spöken nämnas i inventeringslistan eller är de bara en bonus? :-)
Utöver dessa små utflykter till lokalen så har jag hela helgen suttit i lyan och ugglat. Kommit en liten bit på pläden och jag måste beställa lite mer garn, men annars kan jag börja att sy ihop den.
Men det är såååå mycket lättare att virka när Zasso sover i sin skokartong. Han ger mig dock en hel del skratt och det hade varit tyngre om jag inte haft en katt som hållit koll på mig.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...