Onsdag och ledigt. Ute regnar det och jag hade inte väntat annat... Jag är ju ledig :-)
Tittar på regnet, virkar och lyssnar på en bok som jag länge velat läsa men dragit mig för, då redan titeln kunnat vara skriven av mig och rädslan för att även innehållet skulle vara för mycket av mig själv.

Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"
Många av orden kunde varit jag, meningar som jag känner men inte kunnat beskriva. Ångesten som sliter i kroppen, de ständiga diskussionerna i hjärnan och depression som håller mig i ett hårt grepp.
Krampaktigt gråt på toalettgolvet, tårar som sprutar utan slut och ångesten som kommer utan förvarning.
Mycket av vad Ann skriver, är målande beskrivningar hur det är att leva med psykisk ohälsa.
Att försöka hålla fast vid något som gör livet värt att leva... Något litet som gör det värt att kliva ur sängen, att hindra impulserna och mörka tankar.
Att ständigt ha döden i tankarna och funderingar på hur och när man ska avsluta livet...

Min önskan att kunna skylla på något eller någon och en specifik händelse som gör att jag mår som jag mår. Vill ha ett greppbart minne att skylla på för bara att erkänna att min hjärna är sjuk är inte tillräckligt. Jag vill kunna säga att mitt instabila mående är orsakat av 8 års helvete i skolan med psykisk och fysisk misshandel... Mobbing där jag fick veta att världen skulle vara en så mycket bättre plats om inte jag fanns i den.
Att jag inte var värd något och att jag aldrig skulle bli något. Ord som jag trodde på då sagt av barn som jag fortfarande hatar och aldrig kan glömma. En del av den värdelösa känslan finns fortfarande kvar i mig, men allt kan inte förklaras med det, att det finns så mycket annat som inte går att greppa om.
Att lyssna på Anns bok gav mig ett lugn. Hon förmedlar genom att skriva om sin egen trasiga själ att det är okej att må dåligt, det är okej att be om hjälp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...