Direktlänk till inlägg 24 juni 2016
Hemma och åter tillbaka i min lilla osociala bubbla.
Hade planer att på att ta en öl i vänners sällskap, eller kanske en fika/glass med Ull på "Knappen" och därefter sitta ensam på en brygga på barnens ö med ett glas vitt och se solnedgången...
Men bryggplanen sprack eftersom solen lyser med sin frånvaro, jag missade att skaffa kattvakt och det var för mycket folk på systemet för att införskaffa vinet i går.
Har dessutom hört att sprit, ensamhet och vatten inte är en så bra kombination så det blir kaffe, skinkmacka och en spinnande sambo istället. :-)
Att dessutom "Knappen" var stängd ledde till en snabbfika på Ica i Älmsta och en tidigare buss än planerat, tillbaka till lyan.
Men det hade varit skönt att tillbringa en natt på Barnens Ö och bara njuta av tystnaden, naturen och en så total ensamhet att bara vinden och vågorna hörs. Den sorts tystnad som bara kan upplevas mitt ute i naturen och som jag saknar något kolossalt.
Ett par timmars bussresande och socialt umgänge som frivillig på Hembygdsgården (som varje midsommar) räcker för att hjärnan helt ska paja och självklart blev mina piller kvar hemma, vilket inte gjorde dagen lättare.
På bussen kunde jag i allafall gömma mig bakom mina solglasögon, trycka in hårdrock i öronen och skärma av mig från resten av världen, det är inte lika lätt att hitta avskärmare när det är en massa glada besökare som firar midsommar och som köar för fika.
Det blir för mycket för mig. Att vilja vara där, hjälpa till, träffa folk, men samtidigt vill jag ha tystnaden, ensamheten och...
Bara ha en vanlig dag, liksom.
Det blir för mycket på en gång, för mycket för mig att orka och sortera i min trasiga hjärna.
Att hålla reda på pengar, biljetter, vilket sällskap som hör vart, barn som tafsar på varje bulle, saft som rinner ur överfulla muggar, fylla på kaffebröd, beklaga att kaffet för stunden är slut och samtidigt le välkomnande och försöka se ut som om jag älskar alla människor, lever enbart för denna dagen och att jag dessutom stormtrivs mitt i smeten...
Midsommar är helt klart inte som när man var yngre då midsommarnatten var magisk, trolsk och evighetslång.
Ska träffa läkare på måndag och höra vad jag kan göra mer för att komma upp ur denna mörka grop som jag sitter fast i. Komma ur känslan av att inget är kul, världen är en jobbig/rörig plats och jag inte längre orkar le.
Lugnet före stormen. När allt är klart, man väntar på gästerna och förbereder sig på "kriget" med en kaffe och cigg.
Midsommarstången ligger fortfarande på backen, gräset är öde och bara brunnens lilla gubbe är på plats och övervakar.
Inte heller i år blev vi blöta av väta uppifrån och vädergudarna var med oss.
Kanske blir det ytterligare en midsommar nästa år för mig på Björkö, eller så kanske jag hittar på något annat. Vi får se vad som händer och sker, helt enkelt.
Denna midsommar är nu över för mig och jag är tillbaka i min osociala värld med katt, kaffe och en skinkmacka.
Trevlig midsommar på er!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...