TALLUGGLAN

Direktlänk till inlägg 25 juni 2016

Besök på Björkö

Av helena - 25 juni 2016 10:49

Var som sagt på Björkö och på Hembygdsgården i går, på midsommarafton. Som vanligt blev det bussen dit och som alltid hoppade jag av vid kyrkan och gick den sista biten till Hembygdsgården. Men i stället för att gå raka vägen svängde jag av mot skolan och tog en liten promenad på dess skolgård. 
I sex år var det min skola och det finns en massa blandade minnen runt husen, i skogen och bakom fönstren. 
Om politikerna i kommunen får sin vilja igenom så stängs Björkö- Arholma skola 2017  och jag hoppas att så inte blir fallet, men jag ville iallafall få en liten tripp in bland gamla minnen, medan tid forfarande fanns. 


Mitt lågstadium sett från landsvägen, omgärdad av syrenhäck med lila syrener som alltid strax innan skolavslutningen blommar. 
Rött med vita knutar... kan det bli mer lantligt? 

 

När jag började i första klass i denna skola var Ingegerd min lärare men dock bara för ett år, sedan föddes Anna och Kerstin ersatte Ingegerd.
Jag hade sju jämnåriga klasskamrater och sammanlagt i 1-3 var vi 16 elever, varav de flesta tjejer. Kan ju inte direkt säga att klasserna var stora :)  
Halva huset var skola och andra delen var vaktmästarbostad innan skolan byggdes om, blev större och även lekis/förskolan hamnade i huset. Min årskull var de sista som åkte skoltaxi upp till förskolan i Älmsta. 
Innan ombyggnaden och det "moderna" gjorde sitt intåg så låg toaletterna i källaren. På vintern var det att springa fort runt huset så man inte frös ihjäl och "storskolans" elever galloperade över hela skolgården för toa besök :) (Svårt att tro att vi snackar 80-talet och inte längre tillbaka :)  ) 
De två vita dörrarna längstbort i husgrunden med fönsterruta ledde till toaletterna. Den bortersta var tjejernas och strax bredvid killarnas. Ett litet utrymme med tre stycken toabås med dörr som lämnade utrymme både uppe och nere och utanför dessa två handfat.
Som barn var utrymmet bara läskigt, ingen ville uppsöka toaletten ensam och det var alltid ett mindre gäng som gick tillsammans. Nu som vuxen skulle jag snarare kunna jämföra med amerikanska skräckfilmer där mördaren gömmer sig i ett bås, stående på toastollen så ingen ser hans fötter...  Det var en lättnad när vaktmästaren flyttade och det kom två stora toaletter inomhus, direkt bredvid klassrummet :) 
Bakom trädörren i källaren  gömmer sig träslöjdsalen och varannan termin var det träslöjd med Bertil på schemat och varannan termin textil uppe i "storskolan".  En liten träslöjdsal var det men där det mesta fick plats och tillräckligt stor för att lära mig grunden i slöjd och jag vet fortfarande hur man håller en hammare :) 
De fem stora fönstren på bottenvåningen närmast i bild var och är fortfarande klassrummet som genom åren inte genomgått så väldigt stora förändringar. de gånger jag kikar in där känns det mesta igen från min tid. Den uppstoppade Ormvråken som hängde på väggen under många år var dock bortplockad senast jag var där. Ormvråken hittade två grabbar i klasserna under min ute i skogen och den skickades direkt i väg till en konservator för att sedan överlägset stirra ut över klassen under många år.

Högst upp i huset är gympasalen med väggar täckta av ribbstolar och senare byggdes salen om till klassrum eftersom eleverna under en tid blev för många och skolan för liten.
Här uppe höll även skolsyster till när hon var på besök i ett litet rum tog hon emot eleverna eller stack oss med nålar. I samma lilla vita rum fick jag extrahjälp av Marianne för att lära mig skriva och läsa ordentligt men tyvärr så är min dyselexi fortfarande kvar och jag tragglar fortfarande med ordföljd och särkrivningar, Men jag gillade Marianne och korsord är fortfarande kul :) 
Den svarta och branta brandstegen som leder från gympasalen för inga trevliga minnen med sig och jag ogillar fortfarande den lärare som tvingade ut mig på den...
Redan då led jag av höjdskräck och vid en brandövning skulle alla elever klättra nedför den brandstegen. Jag drabbades av panik över höjden och av att kunna se marken långt under mig genom nätgallret.  
Jag kunde inte ta ett steg och bröt samman totalt. Läraren som stod för övningen försökte lirka, övertala och sedan komma med hot.  Det slutade med jag slapp gå nedför stegen, men han straffade MIG genom att låta mina klasskamrater göra övningen ytterligare en gång. ..
Jag som redan var mobbad blev inte bättre behandlad efter brandövningen och min avsky för den läraren ökades ytterligare ett snäpp.   


 


Längre upp på skolgården ligger mitt mellanstadium eller  storskolan som vi kallade den. En mindre byggnad och mysigare än lågstadiet och även det i stort behov av en massa kärlek. 
Övervåningen var från början en lärarbostad men när jag började var det en del av skolan.

 
 

I den gamla lärarbostaden på övervåningen fanns det stora badrummet med ett badkar (som aldrig användes men som utgjorde sittplats när man gjorde någon kompis sällskap in på toa :) )  Två rum som dels var studiesalar men även textilsalar där tyg och garner gömdes bakom stora träskåp, ett litet rum som innehöll tre garderober med djupa överskåp och en säng. Där vi dels kunde dra oss undan och vila eller under textiltimmarna sitta och sticka och snacka tjej prat. Där uppe fanns även ett  litet kök men som för oss användes som ett litet "pluggrum".  utanför köket fanns en liten trappavsats med vita träräcken som ledde ner till hallen. På den trappavsatsen stod en stensilmaskin och vars lila bläck luktade i hela huset när den användes för att skriva ut papper till oss elever.
Undervåningen var ett stort klassrum med stora, höga fönster, ett enormt skåp med glasrutor, en skrubb som innehöll ALLT  en dörr som ledde till kapprummet med städskrubb, vaskar och utgång på husets kortsida. 
Den vita trätrappan på framsidan ledde till en liten hall där elevtelefonen hängde och var även entren  till den gamla lärarbostaden. 
Ute på denna trappa på bänken vid räcket har jag tillbringat många timmar med en bok i högsta hugg medan mina klasskamrater spelat fotboll på fotbollsplanen eller kastat boll vid "bollplanket".
"Hoppa kråka" var en extremt populär bollek när jag gick i 5:an och 6:an, även om jag numera inte  minns reglerna för hur man gjorde så var det något som vi fördrev rasterna med. 


 

Många minnen finns från denna plats och många är de elever som genom åren rusat över gården. 
En liten skärgårdsskola som sedan 1909 resp 1926 samlat elever från både fastlandet och öarna utanför och skapat minnen för livet. En skola där alla känner alla (på gott och på ont) och där man vetat vilka alla varit som kört in på skolgården eller gått över skolgården. 
Det finns inte många skolor kvar där skolgården inte består av asfalt, där barnen kan bygga kojor och leka krig i skogen som hör till skolgården, där spår efter vilda djur syns i nysnön eller där blåbären till hemkunskapens pajer är plockade av elever och där vägen till matsalen går på en stig och över en spång till en liten matsal där maten är lagad från grunden. 

På Skenningeviken som syns från "matan" eller hembygdsgården låg isen alltid tjock på vintern och någons förälder plogade upp en  yta för hockymatcher och skridskoåkning för oss elever och under den varma tiden simmade vi i vattnet och hoppade från bryggorna.
Det var även vid denna sjö som två klasskamrater under en rast bråkade med en svan, som blev så arg att han jagade grabbarna till skolan. Det blev en lärarfri lektion, då ingen varken kom ut eller in eftersom svanen vaktade dörrarna och vår lärare var fast på utsidan och jagades bort när han närmade sig dörren :)

 
Om några år är det kanske bara bilder kvar från min skola men än kan jag fortfarande vandra runt på skolgården och tänka på allt som jag varit med om där. Finns mycket att berätta och mycket som hänt.
Finns även mycket att berätta om "Själöga"  och hur stort det var under min tid ochnågot ännu större var "Sicayaprojektet" i Bolivia och besöket av några av de indianer som vi samlat pengar till... 
Sex år av positiva minnen finns från denna skola, men även händelser som jag önskar jag kunde förtränga och glömma men som ändå bidragit till att jag blivit den jag är och fått de vänner jag har och tyvärr även de som ger mig rysningar vid möten på stan. 
Det finns som sagt många minnen och jag hoppas att fler barn kommer att få minnen från denna fina skola mitt ute i naturen på Björkö.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av helena - Torsdag 28 mars 19:41


Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

Av helena - Torsdag 21 mars 19:02


"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Av helena - 21 augusti 2023 19:08

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...

Av helena - 21 augusti 2023 17:44

Tisdagen bjöd på uppehåll och stundvis även blå himmel och även havet var lugnt. Det har varit svårt att tro att vi var inne i augusti. Morgonen startade tidigare med frukostbuffén för vi skulle anlända till Visby tidigare äv vi hade gjort i Ystad, d...

Av helena - 14 augusti 2023 19:15

Lika bra att fortsätta att skriva, medan jag har uppkoppling :)    Måndag och YSTAD. Mer bilder än text och klicka på bilderna för att få de större   Jag har varit i Ystad tidigare, för en si sådär etthundra år sedan :)  Min första bästis S...

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards