Direktlänk till inlägg 16 juli 2016
Denna vecka har varit så full av aktiviteter att jag har knappt haft tid att fundera.
Bara ett par saker som tagit tid i timmar, men mycket som varit jobbigt på annat sätt.
Det har skrivits papper på banken och satts upp ny information i portar, skrivits "rapport" om renoveringen av lokalen, hunnit fika med en vän på stan och haft andra möten för att ordna upp tillvaron... Jag har sprungit som en tätting fram och tillbaka och inte vilat så mycket som det skulle behövas.
Somnat som en gris på kvällarna och sovit som en liten sådan också.
Jag och Annie tog en fika nere på stan häromdagen. Jag bor i en liten stad där det finns caféer i varje hörn och granne med de finns frisörer. Det finns nog ingen stad där det finns så många frissor och caffér på liten yta som i lilla Norrtälje. Så rent logiskt så borde alla i stan vara runda av ständigt fikan men väldigt välklippta :)
Det som är lite underligt är att många cafeér stänger så otroligt tidigt på dagarna.
Jag menar, dels är det sommartid och sedan så slutar de flesta jobbet i lagom tid för att se caffét stänga.
Ny sommarperssonal gjorde att vår beställning inte riktigt blev som planerat och således inte heller priset som det skulle kostat. Fint väder gjorde att vi satt oss vid bord ute på trottoaren och hamnade mitt bland gående och massa bilar. Efter bara en kort stund så kom en i den unga personalen och började stapla stolar och fälla samman bord. Kändes aningen underlgt att sitta mitt på trottoaren och att allt runt oss plockades samman. Jag frågade tjejen när de stängde och fick till svar: "Vi stänger klockan 17, men det är ingen bråddska det är 20 minuter kvar..."
För mig är 20 minuter en väldigt kort tid för att ta en stilla fika och att stressa är inte min stil, så vi satt kvar medan borden rensades och flyttades och tillslut så satt vi ensamma mitt på trottoaren vid ett litet pastellfärgat bord. Varför sa de inte redan när vi beställde att vi max skulle få fika en halvtimme innan de stänger och var finns de cafeér (Inte livliga och ljudliga Espresso house) som har öppet när kunderna har tid att fika? :)
Om inte parkeringstiden skulle gått ut, så hade vi väll suttit kvar ännu, bara för att :)
Har varit en vecka där jag varit mer utanför lyan än i lyan och katten har i stortsett ignorerat mig de stunder jag varit i dess närhet eller suttit som ett plåster på mig och skrikit när han inte sett mig...
Jag hoppas att nästa vecka blir lugnare och att hjärnan åter får en stund att vila sig i tysthet och ensamhet. Den och jag skulle behöva en stund i stillhet och återhämtning.
I dag är det den årliga "Americkan CarShow" här i stan och stora bilar har hörts köra förbi på vägen bortom min balkong. Det var flera år sedan som jag senast var nere i parken och såg bilarna.
Jag gillar stämningen där, men allt folket och trängseln gör att det inte riktigt är min plats i tillvaron. Än längre sedan var det som jag var uppe på motorgården och "festade", lyssnade på musiken och drack öl.
Dels så ligger det för långt bort för att orka gå dit och att cykla med "Gula faran" är inget allternativ, luft behövs i bägge däcken och öl i alkohol i kroppen på en hoj som saknar bromsar är inte det smartaste jag kan göra, det erkänner till och med jag :)
I stället är det en dag i lyan som gäller för mig. Ska sitta i soffan och virka på pläden som planeras att bli en julklapp. För stunden är det bara en massa lappar och inte i närheten av att påminna om ett överkast, så nu måste jag sätta lite fart med den. :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...