Direktlänk till inlägg 19 juli 2016
Inte ofta som jag tar mig tid att öppna upp datorn och sitta vid den stora skärmen och skriver, numera.
För det mesta så blir det små uppdateringar och inlägg via mobilen, men i dag sitter jag som sagt vid datorn :)
Har i närmare 2 timmar fnulat med en lapp om "hösttallriken" som kommer att åka upp i områdets trapphus den kommande veckan. Jag vill ha den skriven på ett sätt, men med skriften nedskriven så såg det barnsligt och långrandigt ut, så det var bara att ändra till lite mer formellt och korta ner meningarna.
Det ska ju vara en lättläst text att skumma igenom när man går förbi den och inte en novell på flera sidor och det viktigaste på sista raden på sida 40. :)
Kortfattat, lättfattat och tillräckligt intressant för att inte ignorera vid första blicken.
Vore kul att sätta upp kräftformade lappar, men det kanske är att överdriva en aning även om de skulle skilja sig rejält från mängden :)
Vid förra "tallriken" kom fler än vi vågat hoppats på och nu är hoppet om antalet anmälningar än större, även om ca 30 personer är ganska lagom om man tänker på utrymmet och matmängden som ska fixas.
Har man dessutom inte vanan inne att mätta ett stort antal gäster, så är det ganska skrämmande att ansvara så alla blir mätta, nöjda och slipper sitta med en tom tallrik. Jag menar, när jag lagade pasta med köttfärssås för två gäster så tog pastan slut efter att andra personen tagit sin mat och jag blev utan, så det var bara att koka mer så även jag skulle få lite mat i mig. Så att se till att det räcker till ett större antal personer är lite småläskigt och jag är glad att jag inte är ensam om att ansvara för "kalaset".
Även ekonomiskt är det lite läbbigt att beräkna vad allt kommer att kosta i slutenden.
Vad bör egentligen finnas på en "hösttallrik" för att folk ska bli nöjda?
Kräftor, räkor, kex och ost samt kaffe på maten... Räcker det verkligen eller ska det finnas fler att välja på eller kanske färre saker??
Vad ska egentligen finnas på en "hösttallrik"?
Första gången vi ordnar en sån tallrik och rösterna tycker olika. Jag tycker till exempel att en typ Västerbotten paj borde höra hemma där, eller någon typ av röra att ha på brödet...
Men vi kompromissar och just nu är det räkor och kräftor som hamnat högst på tapeten...
Egentligen är det ganska kul att jag är med och ordnar en hösttallrik med räkor och kräftor eftersom jag själv inte är så förtjust i skaldjur och inte ens minns senast jag såg en kräfta.
Undrar vad JAG ska äta under den träffen, eftersom jag inte tål Västerbottenpaj heller... jaja, det löser sig nog och huvudsaken är att vi får till en trevlig stämning :)
Det ska i alla fall bli spännande att se hur det hela slutar och hur många som anmäler sitt intresse denna gång. Kanske blir det att vi startar en tradition i området som lever vidare även efter att styrelsen bytts ut.
Den som lever får se :)
Annars har dagen varit som den brukar med jobb och en ljudbok i öronen. Har även klarat av att ringa några viktiga samtal som jag på grund av mitt hat att ringa, skjutit på alldeles för länge. Men nu är det fixat och jag är stolt över att jag klarade av det. nu är det bara alla andra "måsten" kvar att göra.
Rensa köket i jakt på diskbänken, är väll det som ligger längst upp på min lilla lista, men det får bli en annan dag. För stunden är jag mer än slut och kvällen kommer att bli väldigt tidig, även i mina ögon sett och då brukar jag ändå ligga under täcket vid 21- tiden :)
Sommaren och värmen gör att min hud torkar snabbare än en snigel i solen och min psoriasis kliar, svider och bränner som sjutton. Speciellt mina händer mår vidrigtjust nu och varje dag på jobbet känns som ett straff. Det är smörja händerna var 5:e minut och försöka att undvika vatten så mycket som möjligt som gäller, men det är jobbigt. Ytterst sällan besvärar psoriasisen mig, men stress, oro, värme och solen förvärrar besvären och så som mina händer ser ut för stunden var välllldigt länge sedan som de såg ut.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...