Hemma igen från havet och nästa tur blir om ca året... Så länge lär det dröja innan personalen glömt mig/oss :) 

Helt klart är att Maxen (dvs jag) inte bör vistas i möblerade rum med andra gäster. Blickarna vi fick från borden runt oss och den stackars personalens suckar borde ha hörts ända in till land... Men kul hade vi och vi lämnade båten med kramp i magen och dästa som fasiken av buffén. 

Efter många svängar in på SMHI under gårdagen och morgonen så förväntade mig kuling på havet och var klädd som typ Michellingubbe med både regnjacka, flytväst, stormhatt och vadarstövlar, men tji fick vi.
Okej liten överdriven klädbeskrivning blev det där ang klädsel men funderingen fanns i morse, när jag klädde mig...

Blir det storm, blir det sol, kommer det att regna eller kommer jag att boka bord i livbåten...) HUR klär man sig när vädret ändras en ggr i timmen??? 
Det blåste lite mer än vanligt i perrioder och man såg att vissa café gäster bet ihop käkarna och höll lite extra i brickorna  när de med små korta trippande steg dansade över golvet i café på vår resa till Åland.
Några  få höll i en stolpe och vissa resenärer fick lite närkontakt med andra dansande passagerare när båten gungade som mest.
Jag hade blicken fäst mot fönstret medan jag åt en "Skärgårdssmörgås"  och såg ömsom bara vatten och ömsom bara himel. Allt var dock lika grått och bara gässen på böljan visade att det var vatten jag såg utanför skrovet. Men jag hade förväntat mig mer gungningar och ett större kaos än det verkligen blev. 

På hemvägen, när vi åt buffé så blåste det ganska rejält och där gällde det verkligen att hålla koll att maten stannade på tallriken, samtidigt som man fokuserade på sitt  bord och även höll koll på andra gäser som vinglade genom rummet. det var verkligen att hålla tungan i rätt mun och hoppas båten gungar åt rätt håll.
En hög trave med tallrikar rasade i diskrummet med ett väldigt dån och serveringspersonalen såg inte speciellt glad ut, när det rasslade till och allt rasade.
Själva var vi fyra i sällskapet ordentliga och stilla. Vi njöt av maten och pratade med låga röster, men plötsligt händer saker och när det väl började så gick allt utför och jag kommer undvika båtar under kommande år... Eller kanske restauranger över huvudtaget bör undvikas.  

Det var lugnt och stilla, vi hade tagit första omgången mat och hällt upp dryck i glasen när skärmen till taklampan ovanför vårt bord plötsligt stod parkerad på bordet mellan oss fyra. Bara rätt ner föll den utan varning och landade mitt på bordet. En enorm vit skärm, mitt på bordet...
Flaskor vältes, glas trillade omkull, tallrikarna täcktes av skärmen och vi bara stirrade på varandra med chockade, förvånade och sedan med panikartad skratt i blicken.

Det där skrattet som bara vill bubbla ut och man vet att det varken är rätt plats eller tid att skratta på, men inte kan låta bli, men vi lyckades hålla igen... ett tag.
Jag tittar upp och ser den nakna glödlampan dingla ovanför mig och ser i ögonvrån blickarna från alla i lokalen  för att inte tala om tystnaden som följde när alla stirrade på oss som försökte se oberörda ut samtidigt som vi föröker rädda bordet, drycken och ännu inte riktigt fattat vad som träffade oss...
Servitören dök upp och frågade lite undrande hur det kunde hända och jag vågar inte titta på någon i mitt sällskap men lyckas få fram utan att   "den bara föll ner... "  han sätter den på plats och kramar hårt i kanten så skärmen sitter ordentligt fast och menar att skärmen nog fått någon smäll tidigare som gjorde att den nu föll... 

Vi chockade stackare  försöker att hålla oss från att titta på varandra för att inte smittas, men hela sällskapet har tyvärr samma  humor, vilket gör att vi tittar på varandra och skrattar sedan så tårarna rinner och några klagar över magkramp och inte blir skratten lägre i volym när de välstekta köttbullarna visade sig vara aningens svåra att skära...  Plötsligt blir jag  träffad av en flygande köttbulle, sänd från min bordsgranne som blir sittande med en tom gaffel i högsta hugg och typ undrar vad som hände... 

Jag har en känsla av att det var jag som var orsaken till att lampan föll, eftersom jag när vi satte oss vid bordet lyckades slå huvudet i lampan och även lyckades med att få lampan i huvudet när vi reste oss upp för första omgången mat...

Att sedan en väska som skickades över bordet blev lampans nådastöt  är ju inget som vi behöver prata högt om :) 

Hur som helst  så var det en trevlig resa med mycket skratt, mycket gung och väldigt härligt sällskap.
Jag tror dock att det dröjer ett tag innan jag tas med in i möblerade rum igen :) 

   vackert upplagt var efterrätten innan "gräshopporna" kom... 
 
Vi såg liiiiite blå himel mellan varven



Jag unnade mig lite annat än det vanliga vattnet...
   
Självklart har jag knäppt bilder som inte har standard motiv eller de rätta vinklarna.  

Frisk luft och en välbehövlig paus behövdes mellan varven. Det var inte direkt trångt på båten om man säger så  :) 
   

DU GAMLA DU FRIA, DU SMÄLLFETA KO...   
Svenska flaggan i svartvit tappning på en gungande färja
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...