Direktlänk till inlägg 6 oktober 2016
Sommaren är över, semestrarna slut och stan ligger öde! Norrtälje är en stad som blommar upp under sommaren och som är död resten av året. På sommaren "flyr" jag som bofast orten och undviker att ta mig ner på stan om det inte är typ kris.
Likt en myrstack myllrar det av turister, sommargäster och idioter på gatorna och man cyklar i sicksack och hänger på plingar för att kanske komma förbi och fram till målet. Det trängs och buffas i affärerna och lååååånga köer vid glasskioskerna. Överallt finns de!
Men såfort sommaren är slut så tar lugnet och ödsligheten över. Serveringarna plockas in, glassbaren stänger och affärernas öppettider minskar.
Från att ha trängts på gatorna till att typ vara den enda levande i stan efter kl 17.
Norrtälje =Tystnaden, ensamhetens och ödslighetens lilla stad.
Min syster tillbringade en söndag uppe i Norrtälje. Hon kom lite tidigare och planerade att strosa runt och kika i butiker innan vi skulle mötas.
Jag sa inget men funderade på vad hon skulle hitta som var öppet en tidig söndag och mycket riktigt så var det ont om de affärerna eller snarare INGET är öppet i stadskärnan innan kl 10 -11 en söndag.
För många vintrar sedan var jag och en kompis på bio. Av oro att inte få några platser i salongen så bokade vi i förväg, det här var på den tiden när man bara kunde knata in och köpa biljett på bion.
Vår oro visade sig vara obefogad, då vi två visade sig bli de enda i salongen... En hel bio bara för oss, vi kunde prata och prasslar hur mycket vi ville utan klagomål och även lista ut vilken plats som var den bästa genom att hoppa runt mellan raderna och stolarna :-)
När vi kom ut hade mörkret sänkt sig och snön låg på marken. Alla affärer igenbomade för dagen, alla fönster svarta och vi var de enda som var ute. Att vända sig om och bara se två par fotspår i en stad som vanligen har liv och slask var... Obeskrivlig!
Någon som sett "28 dagar senare"?
Den känslan dyker upp när jag vandrar genom Norrtälje när sommaren är slut.
Känslan att vara den enda levande i världen...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...