Direktlänk till inlägg 2 november 2016
Efter 2 månaders sjukskrivning är jag nu tillbaka i tjänst på samma plats som innan. Sista fredagen som sjuk kontaktade en av de anställda på objektet mig via fb och kollade läget.
Jag fick veta att jag var saknad av alla och alla ville ha tillbaka mig fort.
Sånt känns kul att höra och bara att få bekräftelse på att jag syns och att min frånvaro uppmärksammats är underbart!!
Man saknar inte kon förrän båset är tomt :-)
Även om vikarierna är bra eller i allafall gör sitt bästa, så är denna plats "min plats" och jag vill göra mer än mitt jobb eftersom jag känner alla på plats och vill att de ska se att jag älskar mitt jobb hos dem.
Jag trivs och vill att det ska synas i mitt jobb och jag vill inte heller ge mina chefer anledning att omplacera mig.
Mina vikarier kan fuska med städet då de inte känner samma ansvar inför jobbet som jag känner och troligen vet eller tror att någon kommer och städar efter dem...
Tyvärr så är vetskapen hos alla ordinarie arbetare att det kommer råda mer eller mindre kaos när ens semester/sjukfrånvaro är över och man återvänder till jobbet och vikarier lekt rövare.
Även om man inte vill/ska tänka på jobbet när man är ledig, så grusade lite av ledigheten glädje när man vet att man kommer tillbaka till något som inte var i samma skick som när man lämnade det.
Och det första man ser är allt som inte blivit gjort...
I går var första dagen på jobbet för mig och bara glädjen i "kollegornas" röster när de såg att jag var tillbaka var värt de få timmarna av sömn natten innan.
Jag får höra att jag är saknad, att jag varit efterlängtad och att det nu åter kommer att bli ordning på städningen när jag är här och styr upp allt.
Jag vet att jag är duktig, men att få det bekräftat från dem som "beställt" mig, är en toppenkänsla och gör att jag försöker göra strået bättre än tidigare.
Ge din arbetskamrat lite feedback, säg att de är saknade eller gör ett bra jobb.
Alla behöver höra det i bland, speciellt när man som lokalvårdare ofta är både osynlig och genomskinlig och längst ner i kedjan...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...