Direktlänk till inlägg 4 november 2016
Tänk dig in i känslan att vara bjuden på fest och gå dit på helt fel dag i helt fel kläder. Eller inte bara fel dag utan snarare även i helt fel trappuppgång och fel dörr.
Knatat in på en fest där du inte känner en enda kotte men låsas att du är på rätt plats på rätt tid och försöker smälta in bland alla okända, fast du egentligen bara önskar dig till närmaste ensamma ställe och få glömma kvällen.
Medan du själv är i "damrummet" och fixar sminket så försvinner festen ut på stan och du är ensam kvar. Ensam och kvarglömd i mörkret i en okänd lägenhet, där du inte ens skulle varit från början ...
Den känslan har jag just nu.
Typ: vad fan hände och hur gick det till!?!
**********[
Första veckan på jobbet är avklarad.
Lagret är värre än någonsin och nu hjälper det inte att jag är bra på tetris, för kaoset är FÖR stort, städvagnen är bredare än gångarna och allt är bara typ orkan!!
Blivit lovad att det kommer bli mer ordning under de kommande veckorna, men det tror jag först när jag ser det! ?
Är i allafall skönt att vara tillbaka och få lite rutiner på dagarna igen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...