Direktlänk till inlägg 16 november 2016
Fick i dag tiden som op blir i morgon och kl 12.15 ska jag vara på plats.
Det är inte förrän nu som även oron o nervositeten börjat komma.
Jag har även annars problem m sjukhus och jag går inte gärna dit för skojsskull och nu är det dessutom mig själv det handlar om.
Att vara besökare går an, för då vet jag att jag när som helst kan lämna salen, lämna stolen och ta några lugnande andetag utomhus. Att göra min magoperation var även den lätt att genomföra eftersom jag viste att jag ända fram till att jag sövdes hade chans att säga nej. Jag kunde när som helst resa mig och gå därifrån.
Men i morgon är det jag som ska opereras och det är en operation som MÅSTE göras och jag tror inte att jag kommer ha någon möjlighet att rymma från op-salen m droppet och droppställningen flygande efter mig.
Denna gång är det inte jag som beslutar att operation ska ske och jag förlorar den lilla kontroll som jag själv kan styra och bestämma över och därför är nu oron och nerverna på väg att göra i byxan.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...