Direktlänk till inlägg 19 november 2016
kropppen är en spännande sak. Vaknade i morse eller snarare förmiddags och insåg att jag inte kunde röra mig. Varje muskel smärtade som träningsvärk dag tre och varje led gjorde ont. Minsta rörelse och minsta muskel...
att ta sig upp och ur soffan fick tårarna att rinna och smärtan var så jäkla total att den inte ens går att beskriva. Jag har aldrig varit med om något liknande. Har nu tagit lite smärtstillande och fingrarna börjar nu fungera normalt, är inte längre lika stela och lika värkande, men bara att röra vid kroppen gör ont. Det enda som inte värker är den gipsade armen.
Jag är trött, jag är grinig, jag har ont och jag vill inte umgås med någon. Jag är just nu anti mot allt och alla och bara att svara i telefon är tufft.
Går inte att beskriva känslan när det räcker med att nudda vid tangenterna och det gör ont i fingertopparna. Att sätta ner fötterna på golvet och forsulorna gör ont. När man sätter sig på en stol och alla muskler i benen spänns och utstrålar smärta. Jag lyfter en kopp och musklerna gör ont, vill inte samarbeta, värker och vill inte behålla greppet... och då pratar vi om den friska handen!
Ska återvända till min lilla kokong igen och sova bort obehaget.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...