Tyvärr gör värken att tålamodet tryter och humöret är mot botten.

Julbord m jobbet och jag tvekade in i det sista om jag skulle åka eller ej.
Värk, socialfobi och allmänt Depp gör att jag inte direkt är på topp, men jag åkte trots allt.
Hade det bara varit julbord så hade jag nog skippat, men jag ville se havet...

Hörde att det tydligen var 17 - 19 sekundmeter mot Åland och under vår buffé. Jag var den runt vårt bord som åt mest och vågorna var inget problem. Att se alla dansa runt på golvet och grabba tag i vad som helst för att inte rasa omkull eller dansa in i någon, är ganska underhållande :-)
Mina bordskamrater var lite bleka och hade lite svårt m stolar som rörde sig, glas som rymde från bordet och flaskor som rasade omkull. På mitt bord föll 3 fulla flaskor m must omkull, när en oväntat stor våg rörde runt bland passagerarna och hela duken blev full m läsk. Jag anade faran och var beredd, så jag räddade både min flaska, mitt fulla glas och även min tallrik. Raskt lyfte jag allt och såg den stora sjön av must dränka bordet. Ganska duktigt gjort av en enarmad :-)

Mätt och belåten lämnade jag buffé och hamnade i taxfree men köpte inte mycket. Medan jag sedan ställde mig vid pokermaskinen drog övriga till baren.
Jag gick dit en sväng, men det stora antalet människor och höga musiken gjorde att jag bara var inne och vände.
Istället hittade jag Grillen och satte mig där m en Irish Coffee och tittade på människor samt lekte på fb.
Stilla, lugnt, nästan folktomt och full ensamhet. Så skönt att bara sitta och göra inget.

Högst upp i båten så kändes vågorna mer och julgranen i ena hörnet gungade fram och tillbaka, bakom disken rasade porslin och glas fler än en gång och brickvagnen rymde på väg från disken men hans upp innan den försvann nedför trappan.
En liten tant skulle ut på däck för att röka, men hårda vindar gjorde att hon inte fick upp dörren och tvingades be en man om hjälp att öppna. Samma lilla tant återvände inte till bordet efter rökpaus, vågorna fick ner henne på en stol och där höll hon i sig i armstöden, livrädd för att vingla vidare till sitt bord. Tantens sällskap mumlade något om en spypåse och såg lätt grön ut i ansiktet. Med hjälp av sina makar, lämnade tanterna sedan restaurangen i något som kunnat vara danssteg, korta snabba steg, blandade m långa långsamma och även glatt skrattande åt snedsteg som togs på vägen ut :-)

På det stora hela så var det en trevlig dag/kväll och jag tror att mycket beror på att jag klarar gungandet utan att bli grön av illamående och även tycker det är kul att studera människor. Att jag även insett att jag faktiskt inte behöver vara social, bara för att jag är på samma båt som mina kollegor, underlättade mycket och jag kunde dra mig undan utan dåligt samvete.



Bilden är felvänd, men fixas i morgon :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...