TALLUGGLAN

Direktlänk till inlägg 13 december 2016

Bevisad smärta...

Av helena - 13 december 2016 00:58

Trött, less, irriterad och smärta.
På torsdag kommer jag förhoppningsvis att bli av m gipset och jag kommer inte att sakna det... Men även sakna det enormt.
Det har varit ett par veckor med en så gott som ständig smärta och även ett viss mått av uttråkan.
Att inte kunna göra något utan att allt värker är jobbigt och att allt man vill göra hindras av ett gips är även det as jobbigt. Att hålla i en penna med vanlig handfattning är omöjligt och min nuvarande skrivstil är så olik min vanliga att jag inte ens vågar skriva för eget privat bruk av oro att inte se vad jag skrivit.
Även att äta i annans närvaro än katten är jobbig. Att hålla bestick i höger är så gott som omöjligt. Styrka finns inte att skära m kniv och ingen gaffel jag äger har tillräckligt långt skaft för att nå munnen, då gipset sitter i vägen för rörelser.
Att äta m vänster känns fortfarande inte normalt men jag börjar få mer kontroll på vänstern och har även fått beröm för att jag är så bra på att använda och äta med min vänsterhand och det har kanske varit nyttiga veckor för mig.

Från att inte velat/orkat diska till att inte kunnat diska. Jag har under några veckor sluppit det dåliga samvetet att inte ha städat innan jag får sällskap och jag kan erkänna att jag lever i en ostädat röra.
Även om jag faktiskt kan städa eller i allafall plocka lite här och där i röran så är det vissa rörelser som jag undviker av hänsyn till min handled och även av ren lathet struntat i att göra.

Det gör ont, vissa rörelser gör vidrigt ont och vissa kontaktytor är mer smärtsamma än allt annat jag känt.

Min handled är av och till viss del splittrad och krossad.
Det är meningen att det ska göra ont och att jag har ett stort gips att visa upp är någon typ av synligt bevis för att jag har rätt att ha ont.
Det är okej att vara lat, att slippa göra vissa saker och en synlig anledning till att må skit och faktiskt få säga det utan att någon försöker "motbevisa" det.

Varför är det mer okej att säga: "Min arm är av och jag har ont som satan ". Än det är att säga: "Min själ är trasig, jag har ont och jag kan inte läka den"?
Många är de som genom åren sagt att jag ska rycka upp mig och försöka se det positiva i livet, men ingen har de senaste veckorna bett mig att sluta ha värk och skärpa mig.
Ändå är smärtan densamma med skillnad att den ena är synlig, existerad och bevisad med ett gips.
Den andra smärtans existens finns bara bevisad genom mina ord...
Jag kan hålla upp armen, peka på gipset och inga ord behövs för smärtans existens.
Men hur beskriver man en trasig själ och förklarar hur ont man har på insidan när inget fysiskt bevis finns för att smärtan är verklig?
Snart ska gipset av och verkligheten är nära. Jag kommer försöka (troligen mest omedvetet) att gå tillbaka till vanliga livet. Kommer ta förgivet att styrkan finns i handen och kommer tappa massor av saker innan jag tränat upp musklerna igen. Jag kommer inte längre ha ett gips som markerar att jag har ont, att det är okej att vara nere, gråta av smärta, dra mig undan allt/alla, käka smärtstillande som om det är godis och skita i allt.
Snart kommer verkligheten och allt ska återgå till det normala och som det såg ut innan gipset. Jag ska tillbaka till jobbet, jag ska arbetsträna, le, vara social och vara...hel.

Det synliga beviset på min trasiga kropp försvinner på torsdag och därefter ska jag vara, om inte hel så i allafall hålla i hop utan stöd...
På torsdag kommer det inte längre att vara lika okej att vara trasig, ha sprickor och ett
Smärtsamt leende.
På torsdag försvinner gipset och den 21/12 är jag friskförklarad...
Men jag tror inte att min själ håller med om det.


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av helena - Torsdag 28 mars 19:41


Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

Av helena - Torsdag 21 mars 19:02


"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Av helena - 21 augusti 2023 19:08

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...

Av helena - 21 augusti 2023 17:44

Tisdagen bjöd på uppehåll och stundvis även blå himmel och även havet var lugnt. Det har varit svårt att tro att vi var inne i augusti. Morgonen startade tidigare med frukostbuffén för vi skulle anlända till Visby tidigare äv vi hade gjort i Ystad, d...

Av helena - 14 augusti 2023 19:15

Lika bra att fortsätta att skriva, medan jag har uppkoppling :)    Måndag och YSTAD. Mer bilder än text och klicka på bilderna för att få de större   Jag har varit i Ystad tidigare, för en si sådär etthundra år sedan :)  Min första bästis S...

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards