Direktlänk till inlägg 17 december 2016
I år liksom alla år så har min familj större ansvar för julbordet än vad jag har. Alla har sina specialare att ta med och troligen kommer min minstebror att hamna som bestämmande chef i köket, van vid många kokande kastruller som han är :-)
Med en hand som varit i bättre skick och en ekonomi som sett bättre dagar så har jag blivit ombedd att göra något julgodis till godisbordet. Så i dag har jag kollat godisrecept och funderat på vad jag kan göra utan att överanstränga handen helt. Att göra knäck och ischoklad där små formar ska träffas m kladdig smet, känns inte som något passande för mitt tålamod eller halvtrasigahand.
Funderar på "Fudge" i olika smaker...
Tradition är att ge lillebror en ätbar julklapp i form av Saffransskorpor och det uppskattas lika mycket varje år, i år kommer även maken så jag försöker även hitta något godis m lakrits att slå in.
Men i övrigt så uteblir klapparna från mig.
I dag har jag gjort något som jag behövt göra sedan jag fick armen i paket nämligen ... Städat :-)
Att sitta och se dammet växa har funkat okej, eftersom jag inte haft något större val. Men nu är gipset borta, musklerna ska tränas upp och det började bli dags att städa upp i röran. Målet jag satte i morse var att få upp alla kartonger till vinden, dammsuga lyan, rensa köket och även en ordentlig städning av badrummet. Jag har hunnit allt jag planerade, har ont som sjutton men är jäkligt stolt. :-)
Nu förtjänar jag verkligen en Chokladkaka och fötterna på bordet.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...