TALLUGGLAN

Alla inlägg under december 2016

Av helena - 2 december 2016 22:51

Tyvärr gör värken att tålamodet tryter och humöret är mot botten.

Julbord m jobbet och jag tvekade in i det sista om jag skulle åka eller ej.
Värk, socialfobi och allmänt Depp gör att jag inte direkt är på topp, men jag åkte trots allt.
Hade det bara varit julbord så hade jag nog skippat, men jag ville se havet...

Hörde att det tydligen var 17 - 19 sekundmeter mot Åland och under vår buffé. Jag var den runt vårt bord som åt mest och vågorna var inget problem. Att se alla dansa runt på golvet och grabba tag i vad som helst för att inte rasa omkull eller dansa in i någon, är ganska underhållande :-)
Mina bordskamrater var lite bleka och hade lite svårt m stolar som rörde sig, glas som rymde från bordet och flaskor som rasade omkull. På mitt bord föll 3 fulla flaskor m must omkull, när en oväntat stor våg rörde runt bland passagerarna och hela duken blev full m läsk. Jag anade faran och var beredd, så jag räddade både min flaska, mitt fulla glas och även min tallrik. Raskt lyfte jag allt och såg den stora sjön av must dränka bordet. Ganska duktigt gjort av en enarmad :-)

Mätt och belåten lämnade jag buffé och hamnade i taxfree men köpte inte mycket. Medan jag sedan ställde mig vid pokermaskinen drog övriga till baren.
Jag gick dit en sväng, men det stora antalet människor och höga musiken gjorde att jag bara var inne och vände.
Istället hittade jag Grillen och satte mig där m en Irish Coffee och tittade på människor samt lekte på fb.
Stilla, lugnt, nästan folktomt och full ensamhet. Så skönt att bara sitta och göra inget.

Högst upp i båten så kändes vågorna mer och julgranen i ena hörnet gungade fram och tillbaka, bakom disken rasade porslin och glas fler än en gång och brickvagnen rymde på väg från disken men hans upp innan den försvann nedför trappan.
En liten tant skulle ut på däck för att röka, men hårda vindar gjorde att hon inte fick upp dörren och tvingades be en man om hjälp att öppna. Samma lilla tant återvände inte till bordet efter rökpaus, vågorna fick ner henne på en stol och där höll hon i sig i armstöden, livrädd för att vingla vidare till sitt bord. Tantens sällskap mumlade något om en spypåse och såg lätt grön ut i ansiktet. Med hjälp av sina makar, lämnade tanterna sedan restaurangen i något som kunnat vara danssteg, korta snabba steg, blandade m långa långsamma och även glatt skrattande åt snedsteg som togs på vägen ut :-)

På det stora hela så var det en trevlig dag/kväll och jag tror att mycket beror på att jag klarar gungandet utan att bli grön av illamående och även tycker det är kul att studera människor. Att jag även insett att jag faktiskt inte behöver vara social, bara för att jag är på samma båt som mina kollegor, underlättade mycket och jag kunde dra mig undan utan dåligt samvete.



Bilden är felvänd, men fixas i morgon :-)

Av helena - 1 december 2016 19:21

Planen jag hade var att skriva ett inlägg varje dag under december, ända fram till julafton. Men det var planen INNAN jag halkade, bröt handleden och mer eller mindre blev helt insnöad (det var känslan jag hade när jag plötsligt tvingades bli vänsterhänt och använda andra tankemönster).
Höger handled i flisor och högerhänt som jag är sedan födseln blev livet plötsligt lite marigare.

Som ordstävet säger ”man saknar inte kon förrän båset är tomt” och det stämmer verkligen. Jag visste inte eller snarare tänkte inte på hur mycket jag använder handen förrän jag plötsligt inte kunde. Små självklara vardagssaker som att bre en smörgås, borsta håret, knäppa ett blixtlås på en jacka, skala en potatis eller knyta skorna blev berg att ta sig över och försöka övervinna. Det blev att försöka finna andra vägar till målet, lättare genvägar eller bara små knep som gjorde att jag klarade annat än att sitta i soffan och skrika på hjälp.
I kyldisken blev den mjölktetran som var lättast att öppna vald, framför pris, märke eller smak.

Likaså i ostdisken. Den ost som är färdighyvlad följer med hem, för även om jag skulle lyckas hyvla ostskivor med vänsterhanden, så skulle jag aldrig komma in i ostförpackningen, men även den färdighyvlade ostförpackningen krävde tänder för att kom in i.
Att bryta sig in i den mesta plasten som täcker vanliga matvaror kräver två händer eller en sax. Eftersom jag för stunden är vänsterhänt så krävs det i mitt fall en sax för vänsterhänta och någon sådan äger jag ännu inte.


Har sett insidan på detta ställe lite väll ofta nu, men det är i allafall en vacker byggnad! :) 

 


Under dessa 21 dagar som gått sedan min handled tog smällen i vurpan, har jag lärt mig en hel del. Dels att jag har trevliga grannar som hjälper mig med allahanda små bekymmer och även att jag har underbara vänner som ställer upp när det krisar. Att vilja göra en tacogratäng och ha alla ingredienserna hemma men tvingas inse att viljan i detta fall inte alls räckte för att hacka lök, skala och skiva potatis samt öppna konservburkar. Jag VILL klara mig själv, tycker det är jobbigt att be om hjälp och tycker att jag borde klara allt själv tar det emot enormt att be om hjälp vid matlagning, öppna en jäkla flaska med skruvkork eller bli körd till affären för att jag inte klarar av att både bära kattsand OCH en kasse mat till mig. Att vara hjälplös är inget jag är bra på och hatar den känslan, men som sagt så kan det nog vara nyttigt med jämna mellanrum att även hoppa i de skorna.


Den 9/11 skedde olyckan och jag fick första gipset, operationen skedde sedan veckan efter på torsdagen den 17 och jag fick gips nummer två. I dag var det återbesök nummer ett och stygnen klipptes bort, ytterligare en erfarenhet jag inte kan rekommendera, för det gjorde verkligen svenaont! Läkaren förklarade att det var en riktig brytning jag råkat ut för med mycket flis som fick läggas tillrätta under operationen, han var inte förvånad över att jag fortfarande hade ont i handleden. Jag fick även veta att mitt skelett var mjukt och att jag har lätt för att bryta kroppen. Gips nummer tre åkte på och det ska jag nu ha ytterligare i två veckor.

Jag är sjukskriven till 21 december, men ytterst få jag pratat med tror att jag kommer att vara på plats på jobbet det datumet, utan att jag får vara glad om jag ser min städvagn före nästa år.



   I väntan på att gipset skulle härda och stelna så blev det en fika på sjukan.

(Kan rekommendera dessa sockerfria kakor! SUPERGODA!!! )   


Så planen var att skriva ett inlägg varje dag fram till julafton, men i skicket jag är i nu så är jag glad om jag överhuvudtaget kommer ut på bloggen utan att slå ihjäl någon på vägen.
Allt tar sååå enormt mycket längre tid än normalt, en liten fel rörelse med handen gör att jag ser stora gula stjärnor och att skriva på telefonen med vänsterhanden kräver enormt mer koncentration än att skriva med rätt hand som mest går på rutin. Så vi f¨r se hur långt jag kommer detta årets sista utmaning.  

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards