Direktlänk till inlägg 14 januari 2017
Lördag och sambon sover njutningsfullt i sitt träd. Själv sitter jag fortfarande m frukosten, lyssnar på "Den förlorade symbolen -Dan Brown" och virkar.
Täcket i gamelrosa mormorsrutor börjar ta sig. Rörelserna jag gör m virknålen när jag virkar innehåller de rörelser som jag inte gärna ville göra hos sjukgymnasten eftersom de gjorde för ont att göra. De gör inte längre ont, men det känns på kvällen att jag vridit handleden. Men bara vetskapen att jag kan virka och att jag snart är klar med pläden känns super.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...