Direktlänk till inlägg 30 januari 2017
För över ett år sedan lade jag stickningen på hyllan eftersom lederna i händerna protesterade över sättet jag höll i stickorna och smärtan var större än lusten att göra kläder. Istället blev det "mormorsrutor" i alla möjliga former och figurer.
En bruten arm stoppade dock min kreativitet och under ca 4 månader har jag legat med armen högt och smått drivits till vansinne av tristess. Inte kunnat göra något och självklart har jag då hittat så mycket som jag velat göra :-)
När gipset försvann provade jag att virka, men det passade inte riktigt min otränade arm just då, men oväntat nog så fixade jag att sticka :-)
Mitt sätt att hålla stickorna skiljer sig från andras och jag rör inte lika mycket på handleden som andra, så äntligen kunde jag göra något ?
Först ut blev två mössor och sammanlagt 3 par tumvantar.
Mössorna är bara 40 cm rör i resårstickning som jag bundit snöre runt högst upp. Lätt, smidigt och snabbt. För att inte nämna varm som sjutton!
När min kompis hörde att jag åter igen stickade så la hon in en beställning på en flicktröja. Rosa och "blingbling" var enda kraven. Hittade ett koftmönster, gjorde om det lite och ändrade mönstret på den. Ändringarna längstmed vägen var många och den är inte riktigt som jag skulle vilja ha den, men nu är den i princip klar.
Med eller utan blommor???
Nu ska jag ett tag framåt koncentrerade mig på att få "mormorspläden" klar, så den kan skickas till Funäsdalen. Har en bit kvar på den, så bara att sätta fart ?
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...