Den 11 januari 2016 lät jag Boris somna in och saknaden var stor efter min gråblå kisse. Dagarna efter märktes att även Zasso saknade ljuden och sällskapet, men med tiden vande han sig med att vara ensam kisse. Han blev en bortskämd kisse, van vid godis, finare mat och leksaker som jag nog tyckte var roligare att leka med än vad pälsbollen tyckte :-)
När jag bröt armen blev han än mer bortskämd och jag orkade inte hålla på regler lika hårt som tidigare...
Under ett år har jag funderat på att skaffa sällskap till Zasso. Mycket för att han ska ha någon att leka med, ha sällskap av och sluta att vara ett ständigt plåster på mig.
Men frågan har varit vad jag ska skaffa!
Kattunge, ungkattens eller en äldre. Hona, hanne el kastrerad. Katthemmet eller gullig unge... Många val finns det och fördelar har vägts mot nackdelar och det har varit jag och Zasso som stirrat på varandra över frukosten.
Jag älskade Boris och har aldrig sett en vackrare katt och någonstans har tanken på att nästa även det ska vara en "Boris", dvs något som är Russian Blue eller liknar det i färg och päls och därmed så svårt att hitta.

Vackra Boris!

Häromdagen meddelades jag om att det fanns en katt i Älmsta som behövde nytt boende pga allergi och eftersom han såg ut som Boris så kontaktade Lotta mig direkt.
En blick på bilden bekräftade att det var en Russian Blue och jag kontaktade ägaren direkt.
2 år och kastrerad, kunde ju inte bli bättre.
I dag var jag uppe i Älmsta och hämtade Findus. Redan innan han kom visade han med temperament och tankeläsning att han var äkta. Han skulle minnsan inte åka någonstans och absolut inte med mig!! Ägare och son gjorde mig sällskap tillbaka för att se första mötet mellan Findus och Zasso.
Jag följde tips jag fått på nätet och lät Findus vara kvar i buren medan Zasso fick hälsa på nykomlingen. Findus fräser och morrar medan Zasso nyfiket smyger närmare. Men när inte fräsandet avtar så börjar även Zasso morra och fräsa. Spänningen kändes i rummet och Zasso var på helspänn, minsta ljud eller beröring fick min katt att reagera. Var tufft att se bägge katterna. När Zasso inte lyckades/ville vara nära andra katten, så beslöt vi att sätta Zasso i katter och släppa ut Findus.
Borisens första möte m Zasso och lyan blev ett par tysta dygn under sängen medan Zasso låg som vakthund på sängen. Mat och vatten placerades under sängen och så var livet ett par dagar. De gjorde inget emot den andra men hade samtidigt inget intresse av att vilja lära känna varandra.
Men Findus visade direkt vad han tyckte om mig, om Zasso, om situationen och om blickar kunde döda så skulle jag nog överväga att sova hos grannen i natt.
Han klev ur bilen och la sig under bordet och hade inget som helst intresse av att undersöka lyan eller visa minsta nyfikenhet på vart han hamnat. Findus låg under en köksstol och morrade konstant i nära 5 timmar. Varje gång jag närmade mig eller ens tittade på katten fräste han hotfullt mot mig. Blicken är varnande och han visar så öppet att han hatar mig!!
Zasso skrek och försökte komma ur buren innan han gav upp och somnade.
Och så har det varit hela kvällen. Zasso har smugit närmre för att kolla in nykomlingen och varnande morrat när han mötts av det. Han har stilla och coolt somnat i sitt katträd medan Findus morrat under sin stol. Han har ätit mat och lekt med sina leksaker, medan Findus vänt svansen mot oss och morrande i protest stirrat i väggen. Jag ställde kattlåda under bordet. Kattmat, vatten och en filt nära honom men tackas med vassa tänder och hotfulla fräsandet.
Efter mycket om och men så rörde han sig försiktigt och tyst i till köket och Zasso smög nyfiket efter med spetsade öron för att hålla koll på vad som händer. Findus lägger dig bakom ett skåp och där ligger han tydligen bra. Tystnaden har sänkt sig i lyan, men tittar jag på honom så låter han som en borr. Dörren till sovrummet är öppet och han kan smyga in dit om han vill under natten. Zasso å andra sidan lägger bredvid mig på soffan, utsträckt på rygg som om han inte har ett enda problem i världen...

Ska se hur natten blir om mörkret och tystnaden får Findus att komma fram och bli mer nyfiken och hoppas att morgondagen blir bättre och roligare för alla.
Att det inte är en Boris är helt klart och även om Findus är vacker som sjutton och med både utseende och beteende som en typisk Ryss, så vet jag inte hur detta kommer att gå. Om han verkligen inte trivs och vägrar att anpassa sig, så känns det fel att göra honom så illa att ha honom kvar bara för att jag älskar rasen.
Kanske mår han då bättre av att vara som han är van vid, en ensam katt i en familj...
Jag ska ge honom ett par dagar och hoppas det funkar.

Vänster Findus och höger bild är Boris

Kolla blicken på katten!
Hade han varit en människa så hade jag nog gömt knivar och saxar i natt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...