Direktlänk till inlägg 3 maj 2017
medan högtalarna rockar högt varje morgon på jobbet gör jag mitt bästa och stänger ljuden (som i mitt tycke inte ens påminner om musik :-)) ute genom att trycka in lurarna i öronen och slå på "Storytel".
En bra månad hinner jag igenom mer än dussinet romaner i en mängd olika genren. Allt från humor till skräck och däremellan historiska och deckare. Kan egentligen inte säga att jag undviker någon speciell typ av romaner även om vissa är mer "lättlästa" än andra.
Liksom "förmågan" att kunna äta samma mat flera dagar i rad, se samma film om och om igen, så har jag inte heller några problem att återvända till redan lästa böcker och att kunna njuta av dem som om jag hör/läser dem för första gången.
Att jag även lever mig in i historien är dessvärre ibland ett större problem och sorgliga texter får denna lokalvårdare att hamna snyftandes i ett hörn med moppen i ett fast grepp och tårarna rinnande på kinderna. En spännande text som läses med inlevelse får moppen att röra sig över golvet i ett lite hastigast tempo och en roman skriven med humor och glimten i ögat får mig att mitt i städningen ge upp plötsliga små fnitter och oväntade skratt som nog får både en och annan av mina kollegor att ge snabba bekymrade blickar åt mitt håll och kanske även fundera på hur bra jag egentligen mår, trots min försäkran att jag är fullt frisk. :-)
Just för stunden är det Dean Koontz som snurrar som ljudbok och mina nerver ligger aningens yterligare än de normalt brukar göra.
Skräcken och det okända berättad med inlevelse gör att jag lever mig in i romanen. Minsta ljud bortom lurarna gör att jag studsar högt, en skugga som rör sig snabbt över golvet framför moppen får mig att höja den som vapen och ett glatt "Hej" bakom ryggen samtidigt som rösten i öronen berättar om mörkt mörker, stilla oro och döden som vandrar på jakt, efter offer får mig att snubbla på mina egna fötter, kackla som en orolig höna och slutligen fnittra haft hysteriskt.
Att jobba med mig kan helt klart inte vara helt lätt för de runt mig heller, när jag tänker efter :-)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...