In i det längsta tvekade jag om vårruset i år. Ville, ville inte... Orkar, orkar inte.
För att inte tala om alla dessa (perfekta) människor som trängs, tar plats och... har kul.
Har i princip funderat sedan förra vårruset om jag verkligen vill vara med i år och kom väll fram till att alla hade så mycket trevligare om jag uteblev...
Japp, jag mår skit, har dålig självkänsla och nada självförtroende. Har perioder då känslan av vara helt misslyckad, dum i hela planeten och inte värd ett skit tar över helt. Just den känslan finns vid vårruset.
Det ska vara en trevlig stund, skoj och skratt, tävla mot sig själv, ge järnet eller bara komma ut på en gemensam promenad... Det finns något för alla och är öppen för alla, men ändå så tvekar jag alltid.
Förra året hamnade jag i fel startgrupp och sprang en bra bit i starten för att inte skilja mig alltför mycket från alla andra som verkligen hörde hemma i den gruppen. I år tog jag över en lapp och hamnade åter i en av dessa startgrupper där jag inte hade något alls att göra. Kände mig lika malplacerad som en tax på surfingbräda och känslan av att alla stirrade, att alla visste att jag var fel och att jag vid starten inte bara skulle bli omsprungen utan även påsprungen, platt som en pannkaka och övergiven i spåret gjorde att jag trängde mig ur fållan och placerade mig i några fack längre bak bland mer jämlika kvinnor...
Att lita på magkänslan. När allt inom en skriker i protest, då bör man nog lyssna.
I går protesterade hela mitt inre mot att vara i "fel fålla". Även om mina vänner var bredvid mig så funkade det inte. Kroppen knyter sig och allt bara skriker: "Byt grupp nu, byt innan det är för sent, byt innan du blir påkommen med att ljuga..."
Kan erkänna att jag en kort stund funderade på att lämna fållan, hämta ut väskan och sätta mig under ett träd långt från alla människor och bara gråta.
Men jag tog mig samman och gav mig fasen på att komma hem med en medalj och smet in i en mer rätt grupp.

Även om jag innan trodde att tiden skulle bli värdelös, "mitt gäng" skulle packat ihop och åkt hem och jag skulle vara sist in i mål, så blev tiden helt okej.
Vädret var fantastiskt, musiken i min spelare väldigt bra och en lagom varierad terräng. Asfalt, äng och grus... och i mitt fall även dike :-)

Ska jag gå nästa år... Troligen.
Har ett år på mig att fundera.

 

Kim M Kimselius

24 maj 2017 08:30

Bra jobbat! Har också sprungit vårruset och kom i första fållan, eftersom de jag sprang med sa att det var bäst. Det var tufft!
Bra att du vågade byta. Det hade inte jag förstånd till.
Kram Kim :-)

http://kim-m-kimselius.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...