Direktlänk till inlägg 29 mars 2018
När jag gick i sjuan valde jag ett tillvalsämne som handlade om släktforskning. Vi fick nosa lite ytligt på hur man gick tillväga för att leta sig bakåt i släktleden. Otroligt intressant tyckte jag det var då och det har med åren blivit ännu mer intressant.
Jag är inte den enda i släkten eller ens i min familj som släktforskat och på bägge sidor har det kommit ganska långt bakåt. Häromdagen köpte jag en tidning om släktforskning och när jag kom hem så letade jag fram den släktforskning som min farmor skrivit och lämnat vidare till min pappa. Mig veterligen fick alla hennes barn ett exemplar av släktforskning som även innehåller berättelser och minnen från gamla tider, samt texte och forskning om orterna Abborrträsk och Arvidsjaur som vi kommer ifrån.
Man ser att det är ett otroligt arbete som igger bakom pärmens innehåll.
Tätskrivna sidor i blå bläck där inte en enda överstrykning är funnen och i en handstil som fortfarande är extremt svårläst för mig.
I sjuan gav mig i kast med att försöka läsa hela farmors släktforskning för att lära mer om släkten och till min stora förvåning hade vi en dvärg i släkten.
Min mamma blev fundersam över min upptäckt och var själv tvungen att läsa textraden.
Släktingen visade sig inte vara en dvärg utan han var en dräng...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...