I dag har det varit fullt ös från gryning till nu. Möte med syster, systerdotter och mor på Nordrona, lunch på "Chop chop", köp av cykelslang (bara årets första) och därefter 2-års kalas. Efter det sprang jag hem till tvättstugan och fick allt tvättat och torrt som jag tänkt. Nu är arbetskläderna redo för kommande vecka, även om inte jag är det :-)

Gårdagens svartvita bild är i dag i färg och fortfarande hemma hos mig. En brakförkylning satte stopp för leveransen, så den fortsätter att hänga i gardinstången ett tag till.

Även om 2-åringen var föga imponerad över min present så fick den uppmärksamhet av de vuxna. Nu ska jag fundera på kommande projekt...

Tror jag haft runt 25°c på balkongen under eftermiddagen och vindstilla. Varm var bara förnamnet :-)
Klar med brorsonens kofta och troligen levereras den i morgon.
Svartvit bild i dag på underverket och i morgon blir det samma fast i färg.
Kom på i skymningen att jag skulle ta bild så färgerna blev inte rätt, men i morgon kommer en färglad bild :-)

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Mitt humör och psyke vänder blixtsnabbt och från att ha gått från "jippie" är jag nu nere på "snälla skjut mig m ärtrör"!
Deppig och undrar vad jag gör för fel, OM jag gör fel, vad jag kan ändra på eller om jag bara ska låta allt vara, hoppas att det bara är en tillfällig backe och att allt snart vänder...
Sviktande självförtroende och en självkänsla som går i botten är ingen kul kombination.

Helt krast kan man sägs att den tid jag ger får jag inte tillbaka. Inte ens ett tack är mina timmar värda och ingen tänker på vad de kostar mig. Jag kanske gjorde det för att det var kul och gav mig lite annat att tänka på, men när jag känner att den tid jag lägger ner på något som tyderligen bara intresserar mig så är det inte längre lika kul och den stunden kan jag ägna åt annat.
Om närmare 100 inbjudningar skickas, ca 15 stycken visar ett intresse (resten ignorerar) och två meddelar att de garanterat kommer, då känns det... Kul.
Att två väljer mig är i och för sig super och borde räcka för att vara nöjd. Men känslan att vara bortröstad, vara ett andrahandsval och inte värd att spendera tid med är deppigt.

Varför ska jag lägga ner tid, pengar och energi på något som tyderligen bara intresserar mig? Och varför faller jag i fällan och drar igång saker/projekt som andra tycker att jag ska göra för att de själva inte har tid eller ork?
Att sitta ensam medan de intresserade är någon annanstans...

Tacka vet jag sällskap av katten!

Väcktes i natt av kelsjuk katt och när den katten insåg att jag vägrade kela så gav han upp och nästa katt kom travande. Vägrade ge efter för Katt nr 2 och medan monstren somnade så blev jag liggandes, stirrade i taket och mååååånga tankar snurrande i en övertrött hjärna i nära 2 timmar.
Lyckades med hjälp av musik somna och försov mig självklart morse. 20 minuter på mig att mata katter, mata Maxe och hoppa i jobbkläderna.
Huvudvärk från underjorden, men med ett fullt dagsschema fick det räcka med alvedon.

Lukten av alcogel på jobbet fick huvudvärken att återvända, rengöringssprayen på Donken efter jobbet fick den åter att komma tillbaka och en patient på akuten hade troligen badat i parfym och då trodde jag att huvudet skulle sprängas.
Trött, stress, förkylning och parfym räcker för att knäcka mig.

I dag har jag gjort något som jag ALDRIG gjort tidigare och trott att jag ALDRIG skulle göra eller våga. Skräckslagen, darrande och livrädd har jag satt mig i en situation så långt utanför min lilla bekväma värld som jag kunnat komma (utan att ha hoppat fallskärm eller sovit med en spindel:-))
Jag tänker inte berätta vad jag gjort men jag är sjukt stolt över mig själv som verkligen utmanat mig till detta.

Detta är en del av min 5-års plan och nu är jag verkligen på gång. Även om jag är beredd på bakslag, så flyter det bra just nu och jag är taggad som f*n.

Fortsättning lär följa :-)


Bild tagen på Akutmottagningen på Norrtäljesjukhus vid besök hos otursdrabbad vän.

Vissa dagar är bara för långa för att fylla...

I dag har varit en av dessa dagar då jag mycket väl kunnat hamna i ett hörn, hysteriskt fnittrande med snurrande ögon och väntat på vitklädda personal ska komma med en fin jacka till mig...

Jag mår bra av ordning, rutiner, hållna ord och klara regler. Jag vill veta vad det är som gäller och ha sikt framåt på problem som kan dyka upp och just nu känns det som om jag befinner mig på en jäkla cirkus som drivs av ett gäng... Jag vet inte vad.

Det som gällde i går gäller inte i dag och ord som gavs förra månaden slutar gälla så fort de når fram till den person som frågan gäller och när någon säger "Ja" ska det tolkas som ett "nej" eller kanske även ett "eventuellt" beroende på om det är en måndag, en onsdag eller om personen som det inte gäller har lila sockor på fötterna.
Beslut som fattades för månader sedan gäller fortfarande inte, trots att beslut har fattats om att gällande beslut ska ändras innan nya beslut fattas... Typ :-)

Okej, en liten överdrivet mående om dagen som varit, men ge det några dagar till så slutar jag garanterat att le åt allt som jag inte har kontroll över och kastar in handduken.

Balkongen fick vänta i dag eftersom molnen blockerade solen. Istället har jag lyssnat och sett på en mängd konserter och spelningar på Youtube samtidigt som jag stickat kofta. Har bara knappkant och en ärmmudd kvar innan jag kan fästa trådar.

Skulle bara andas lite luft men jag gick tydligen lite längre än jag tänkte...

Fullt solsken, 15 grader på balkongen och vindstilla. Mycket vatten och solbrillor, men ändå huvudvärk. Det kommer bli tufft i sommar... :,(

Kollat på en del härliga shower på Youtube, stickat på tröja och kelar m katter.
En bra dag på det stora hela men nu när mörkret sänkt sig så fryser jag som en gris och jag hoppas på att sömn ska få bort frusenheten i mig.