Direktlänk till inlägg 22 maj 2018
Semester från jobbet och istället tandläkarbesök i Danderyd kl 9.15
45 minuter senare kom jag ut med två hål mindre i käften och ett hål större i plånboken.
Tanken hemma i lyan hade varit att utnyttja min lilla semesterdag, njuta av solen i stan och kanske unna mig något kul/dyrt för att jag varit så duktig och inte ens funderat på att bita tandläkaren. Men när jag väl var på bussen så var pengarna kvar på köksbordet och i princip nada på kontot, så planerna fick ändras.
Vaxholm är fint, ligger vid vattnet och dit går det fort och smidigt att åka med buss så jag hoppade på bussen till... Solna centrum.
De går inte ens från samma hållplats, en stor väg och staket skiljer dem åt och de går åt olika håll... Var någonstans det gick fel i tanken vet jag inte, men jag satt kvar och klev av i Solna centrum.
Köpte en svårdrucken kaffe på pressbyrån (2 Bedövningssprutor i käften och ingen känsel i vare sig läpp eller näsa... En mycket spännande upplevelse! :-)) och sedan började jag gå. Fick för mig att Norra begravningsplatsen skulle ligga ganska nära och kanske skulle jag med mitt oooootroliga lokalsinne (och en knäpp telefon) hitta dit.
Kom fram tillslut och vandrade runt på en av Sveriges största begravningsplatser och jag kommer återvända för jag såg bara en liten del av av kyrkogården. Jag hittade Folke Bernadottes viloplats (prinsen med de vita bussarna under andra världskriget). Men här vilar massa kända namn (Lena Nyman, Magnus Härenstam, Alfred Nobel, August Strindberg och många fler)och även massa konst och skulpturer finns att beskåda på platsen, så jag återvänder med bättre skor på fötterna. :-)
Efter ca 2 timmar på vägar och stigar inne på den Norra begravningsplatsen, så letade jag efter en utgång och hittade på andra sidan staketet en kyrka (alla känner nog till min förkärlek till att fota dessavackra byggnader :-)
Kyrkan visade sig vara Solna kyrka och den äldsta delen är från 1100- talet.
Efter lite kortknäppande blev jag kaffesugen och började leta efter närmaste busshållplats, vilket var lättare sagt än gjort. Befann mig någonstans där det var så ont om busskuren att bussen bara gick 2 ggr/h och hittade efter ytterligare lite vandrande 3 hållplatser som var helt borta och nästan nedmonterade. Men jag hittade i allafall ingången till Hagaparken och dit blir det kanske en utflykt nästa gång :-)
Fortsatte vandra och nu började inflammationen i mina hälar berätta att de inte alls var så läkta som jag trott men jag haltade vidare och vägarna blev bredare och husen högre. Ett espresso house blev min oas för en stund och samtidigt som jag laddade med kaffe och ström till en död telefon, så försökte jag finna ut var jag kunde tänkas vara. När jag väl kom på att jag var på Odengatan så var min buss till Norrtälje ganska nära.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...