Direktlänk till inlägg 25 maj 2018
Fick förra året en förfrågan om att rita en svartvit ros i storlek ca 40x70 cm. Sa självklart "Ja", och skickade den ut i framtiden.
Värk, operation och en massa annat att göra, har gjort att jag skjutit på rosen och för varje dag har det dåliga samvetet blivit allt större.
I dag infann sig lusten och modet att försöka mig på rosen o h med tanke på att jag inte ens dragit ett sträck de sista 2 åren gjorde att nerverna darrade under det första försöket. Bara sudda ut blyertsen, nollställa hjärnan och ge sig på det igen.
Efter ett par timmars "slit" så har jag suddat, målat m bläck och även kladdat på lite akvarellfärg. Nu vågar jag inte göra mer av rädsla att göra för mycket "små saker" och förstöra den. Så nu får den vila tills morgondagen och då är det dags för lite text :-)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...