-3,6 kilo visar vågen.

Inte så mycket kanske men det har bara gått 5 veckor, så jag är glad för det lilla.  

Lite mellan tummen och pekfingret så kan man säga att jag nu varit en månad på Ntc. Har fått ett nytt träningsprogram att följa och kan erkänna att jag varit på plats oftare än jag trodde jag skulle vara men ändå så är det mer sällan än vad jag önskat. Hade jag ork skulle jag vilja börja dagen nere på gymmet med en riktig genomkörare och därefter äta frukost.

Men eftersom jag har problem att vakna i tid för att vara på plats på arbetsträningen, så blir dessa träningsmornar ytterligare ett mål långt fram i framtiden.

Cirkus en månad med träning och även om delmålen är långt borta och vågen fortfarande skriker av smärta bara jag stirrar på den, så går det framåt. :)

Jag är piggare på dagarna, min psoriasis har blivit bättre, jag sover bättre på nätterna och min sommarjacka har blivit större…

Även om jag inte använt jackan på ett år och kanske glömt hur den satt senast, så känns det positivt att den KANSKE har blivit större.

Om någon dag ska jag plocka fram måttbandet igen och kolla efter de millimeter stora  förändringarna som jag kanske gjort.

Den som lever på hoppet!!

Visst är det härligt!! Solen skiner och asfalten syns mellan snöhögarna.

Troligen så kommer det ett bakslag, men just för stunden är våren här och värmen finns i luften.

Veckan har varit stressad men ändå ganska intressant.

Har gått upp till halvtid på arbetsträningen och denna första vecka gick det åt skogen, då hela tisdagen körde ihop sig och min hjärna beslöt sig för att ta en ledig dag. :(

Lunchen med U blev i alla fall trevlig och även A kom en stund över på en kaffe. Ca 18.15 var dagen med U över och en kvart senare hämtade min kära träningspolare "L" mig på busshållsplatsen för den vanliga tisdagsträningen på Ntc, Afrodansen. Denna gång var ordinarie afrotränaren frisk så för första gången träffade jag Polly  på annat ställe än vid fikabordet :) .

Det var tredje gången jag gick på afro och nu börjar det bli lättare och även roligare.

Börjar kunna rörelserna och vet vad som skall komma.   

Danne ringde mig efter träningen när jag var på väg hem och berättade den glade nyheten att jag i sommar kommer att bli faster!! Verkligen kanonskoj!!

Så nu håller jag åter på att planera ett babytäcke. Eftersom Josefin fick ett som liten och även Elias har ett som jag sytt, så känns det självklart att även bebis ska få ett. Jag har fått helt fria händer och det är svårare än at ha färgerna redan klara. men det ska nog gå.

Ska strax ner till tygaffären och kolla tyger (jippie!!)

 Onsdagen skulle ha blivit en ensam skrotdag, då jag planerade att bara skrota runt hemma i lyan i skitiga kläder, bara vara ensam och butter. Hamnade dock i en bil med moster vid ratten och en shoppingtur på ”Flygis”.

-  Jag ska inget ha sa jag och kom hem med två kassar mat…

Kvällen blev lång med illamående och magsmärtor på besök. Natten blev än längre och orolig då mardrömmarna avlöste varandra.

Torsdagen försov jag mig och hjärnan var verkligen inte i form för en dag vid soppkastrullerna, men ändå var jag där vid 9-snåret och hackade lök så skalen flög.

Hade en träff med Emelie på NTC i dag och fick veta var jag viktmässigt bör ligga. Jag har ännu inte så gott självförtroende att jag vill skryta om min vikt, men jag kan i allafall berätta att jag bör gå ner 30 kilo för att ha en okej vikt.  

Bara för skojsskull så kan jag ju även berätta att benen i min kropp har en vikt på 9,4 kilo :)

När jag var inne på nätet och kollade på BMI så skulle min vikt enligt den sidan ligga på 44-55 kilo, vilket gav mig en smärre chock, så Emelies dom kändes inte alltför hård när det bara är 30 kilo...

30 kilo!!!! 

Herregud! jag kommer aldrig att fixa detta om jag tänker på den halva elefantvikt som jag måste dumpa.

Har även börjat fundera på kläder!! 

Jag menar. Om jag går ner 30 kilo så har jag inte ett klädesplagg i garderoben som passar. Kläder kostar pengar och dessa har jag väldigt ont om för stunden, vilket betyder att jag kommer i brist på nya och passande kläder kommer att tvingas springa runt invirad i handduk...

Samma problem om jag "bara" lyckas gå ner 10 kilo... jag måste köpa allt nytt! Jag tror att jag kommer bli stammis på Röda korset, Myrorna och andra kuliga andrahands affärer.

Tog årets första cykeltur i går och med tanke på att snön föll med stora flingor och snödjupet framför däcken var närmare 5 cm djupt, så hade det gått snabbare att använda fötterna och gått, än att cyklat. Men jag kom fram i alla fall som planerat, och bara det är positivt.

Var dock en smula orolig när den branta backen svängde 45 grader, modd på sidorna av vägen och blank is under däcken. Till på köpet insåg jag att handbromsarna inte funkade riktigt som de skulle.

Bilden av en svartklädd köttbulle dök upp i skallen när jag for nedför backen.  En köttbulle på en lila cykel med bockstyre vars bromsar inte fungerar och som likt en bobåkare skrikandes far nerför isbacken, hamnar i diket och snurrar ett par varv i snön. Förvandlad till en snöboll hamnar köttbullen ute på åkern och skrämmer slag på nästa motionär genom att med halvkvävd röst be om hjälp…  

Jag ska låta cykeln ha semester ett par månader till innan jag plockar fram den igen.

Träningsvärken är borta för stunden och det är jag glad för J även om cykeltrampandet kändes i låret, så kan jag i dag i alla fall gå i trapporna utan att stöna av smärta (jippie!!)

I dag öppnade gymmet 9.30 och eftersom Lotta skulle dit, så hängde jag med henne och var inne i hallen redan innan det var riktigt öppet. 1 1/2 timmar senare så vandrade vi ut därifrån. Jag kan erkänna att jag nästan gjorde alla övningar som jag skulle göra. Men bara nästan!!

Jag kände mig stressad som attans av att ha sällskap. Funderade hela tiden på var Lotta befann sig och hur länga hon skulle vara kvar. Även om hon sa att jag inte skulle stressa utan ta det lugnt, så fanns tanken hela tiden i bakhuvudet att jag sinkar henne.  

Nästa gång ska jag testa mina övningar när jag är ensam och inte behöver bekymra mig om skjuts hem och sånt.

Men det var härligt att vara nere på gymmet direkt på morgonen. Nästa gång jag hamnar där blir troligen på måndag, efter praktiken. Just denna helg blir det träning i form av städning av orkandrabbad lya  :)

Håller även på att kolla upp dagar i almanackan och försöker se till att planera mina dagar/tider som jag är på gymmet. Se till att ha fasta tider som jag är där.

Såg i går att dammråttorna lekte ”följa John” med katten, så jag måste nog ta ett tag med dammsugaren. Måste även fylla diskhon med vatten, annars blir det käka soppa med gaffel i kväll.

Dags att röra på döfläsket och rulla hemåt!

Det är inte ofta som jag berömmer mig själv, men i dag har jag varit j-t duktig om jag får säga det själv  !!!!

Trots underliga funderingar mitt i natta (mer om dessa senare!), så var jag uppe i tid i morse för att hinna med liften till Görla. Klockan gick fort, eftersom uppe i tid behöver ju inte betyda att jag hann med frukosten så kaffet står fortfarande orörd på bänken hemma och likaså havregrynsgröten. Trots mina försök så var det bara att hoppa i kläderna och rusa för runt husknuten stod den röda Volvon och väntade.

Var på plats klockan 06.45 och efter lite kämpande så var jag klar runt nio snåret. På med jackan och ut i snöstormen. 55 minuter tog promenaden från Görla ner till centrum där ett möte på Mariagården väntade. Lite snack, en kaffe och en fralla blev det innan jag åter knäppte jackan och ilade iväg igen. Stressad som tusan var jag även i tid till nästa möte som var NTC.

In till omklädningsrummet, ombyte ut till gymmet för en snabb uppvärmning på löpbandet i väntan på min PT Emelie. Uppvärming behövdes å andra sidan inte eftersom hela jag var mer än uppvärmd efter mitt snabba ilande från plats till plats under morgonen. men det var i allafall kul att testa på löpbandet :)

I dag var första gången som jag varit inne på NTC ombytt och redo att svettas. Emelie hade gjort ett träningsprogram som jag skulle testa, så under 30 minuter blev det lite prova på övningar. Kollade på vikter och liknande.

Så även om det inte blev helkörning så tycker nog både min rygg och mina vader att det räckte som träning i dag. Att påstå att jag är trött är en underdrift men det känns positivt och jag är laddad inför träningspassen. Det ska verkligen bli super kul!!  

tröttheten kan bero på all friskluft, dels mycket nytt (och en heldel gammalt) på gymmet men även de alldeles för få timmar av sömn som det blev i natt, trots mina försök att sova.

Sömnlösheten berodde på att jag i går kväll såg blixtar lysa upp mörkret utanför mittfönster.

Första tanken var att det åskade, andra tanken var att blixtarna kom från min teve som står vid fönstret snett mot mitt sovrum och vars sken jag därför brukar kunna se från sovrummet...  tvärsäker på att teven stod i ljusan lågor rusade jag genom lyan för att släcka branden. Självklart brann inte dumburken utan det var grannarna över som med starka blixtar,fotade från sin balkong.  Men tankarna hade redan startat och var omöjliga att stoppa, så under ett par timmar låg jag i sängen och funderade över brandsläckare, brandfiltar och brandvarnare...Fick för mig att batterierna är slut i brandvarnaren och därför köpa nya i dag, men om det skulle börja brinna i natt så skulle jag inte vakna och därför brinna inne. Och även om jag skulle vakna i tid så är balkongen såååå full av snö att jag vid nöd först tvingas skotta balkongen för att ta mig ut genom balkongdörren innan jag kan hoppa ner till marken... Sedan gick tankarna raskt över till Zasso. Eftersom han gillar att gömma sig, så skulle han troligen hitta ett säkert gömställe om det skulle börja brinna och då började jag fundera på vart jag skulle leta efter katten om det börjar brinna...

Natten blev med andra ord i kortaste laget och timmarna väldigt få att sova på. men jag var som sagt i tid till bilen och nu kan jag slappna av lite.

Dagens måsten är gjorda och jag kan sitta en stund på biblioteket innan jag måste hem och byta batterier i brandvarnaren.

Bara för att vara på den säkra sidan     

Sitter och funderar som vanligt!  Denna vecka är det just funderingar på mål och delmål som upptar mina tankar.

Har varit på besök på träningscenter och även träffat min personliga tränare.

Fick frågan om vad mitt mål var med träningen. 

Självklart tränar jag för attväga mindre, må bättre och bli frisk. Men målet?

är det centimeter eller kilon som jag ska förlora och hur sätter jag mål, när jag inte ens vet hur mycket som jag vill förlora?

Självklart vill jag väga mindre, men varje kilo är glädjand, så hur vet jag att målet är nått? Och hur vet jag vad som är realistiskt mål?

Så veckans fundering är mål och delmål. vad är realistiskt mål och var lägger jag delmålen. När jag nått målet, vad händer då? Ska jag redan nu köpa ett plagg i blivande rätt storlek, rama in denna att ha som mål eller ska jag vänta ett tag tills jag börjar närma mig?