Det här får mig att må bättre

Det som får mig att må bra eller bättre är mina vänner. Jag har inte många av dem, men de jag har berikar mitt liv något kollosalt! 

Det här upprör mig

Det finns många saker som upprör mig. Självklart krig och orättvisor men det finns saker som ligger mig närmare om hjärtat.

Jag blir upprörd över oförståenden som jag möter i vardagen.

För stunden är det Socialen som upprör mig…   

Visst är det bra att soc finns och att det finns stöd att få därifrån.

Det är bra att man kan ansöka om att få vissa möbler för att möblera sin lägenhet, men jag gillar inte att det går att ansöka om en säng men inte en soffa. ”De” menar att en säng är en nödvändig möbel, men att en soffa inte är det…

För stunden har jag en soffa, men den var redan vid mitt övertagande halvvägs till sopptippen.

För dagen duger den, då ett par fjädrar i den fortfarande finns på plats. Men risken finns att mina vänner kommer att få sova på en tunn bäddmadrass på golvet vid nästa övernattning och att mina gamla föräldrar får sitta på varsin kudde om de kommer på besök…

Jag ansökte om  att få köpa en cykel för 500 kronor då jag behövde den för att ta mig snabbare till jobbet, men det var inte en nödvändig pryl, så jag fick ett månadskort så jag istället kunde åka buss till jobbet… Med tanke på att månadskortet var dyrare än min begagnade cykel, så fattar jag inte riktigt hur de tänker...

Jag skulle kunna skriva en bok om allt som gör mig upprörd, men tiden räcker inte till det, så jag avslutar nu och börjar fundera på morgondagens lilla uppgift istället! 

 Ett annat ögonblick

Gemenskapen och lyckan att stå framför scenen. Publiken skriker och hoppar, musiken pulserar och basen känns i hela kroppen.

Månader av sparande har lönat sig och äntligen står jag i havet av fans framför scenen där rockbandet spelar.

Flera 1000 personer och jag… 

Lyckan när jag inser att jag inte är så udda som jag alltid trott, det är inte bara jag som älskar musiken och jag känner samhörigheten.

Skrålar i takt med sångaren och njuter. 

Den här månaden

Den här månaden har varit en av de bästa på länge. Ingen dimma i bägaren. Räkningarna betalades i tid och pengarna efter dessa har räckt… Ännu så länge i alla fall, kanske bör tilläggas  :)  

Det har varit två veckor semester, vilket betyder en vecka i stillhet och en vecka av aktiviteter.

Brorsonen var på besök då båda föräldrarna jobbat.  Det har med andra ord blivit en cykeltur runt staden , en massa sol och självklart bad.
När även systerdottern dök upp så blev det lite mindre sol, men desto mera ljud och spring för småttingarna.

Det har varit en bra månad med få moln på himlen och massa sol.  

 Ett ögonblick (egentligen: Detta ångrar jag)

Ett ögonblick som fastnat är stunderna vid havet.

Solvarma klippor och en svag bris  i den karga skogen bakom ryggen. Den oändliga horisonten som breder ut sig  nedanför berget och en klarblå himmel som flyter samman med havet…  Det enda som hörs är en svag vind.

Jag kunde lika väl vara den enda människan i världen när jag sitter på klippan mot Östersjön.  

Min favoritfödelsedag

Ytterligare ett svårt ämne att skriva om, eftersom jag HATAR födelsedagar och har gjort det så länge jag kan minnas.

För mig är de förknippade med dåliga minnen från skolan. Det är inte lätt att vara snäll och trevlig mot inbjudna klasskamrater som övriga dagar på året gjorde mina dagar till ett helvete med ord och utfrysning…

Även nu efter skoltiden så sitter minnena kvar och jag ogillar att fylla år. Jag känner kraven att vara snäll, trevlig och bjuda  på tårta när jag helst vill krypa ner i sängen och gömma mig för omvärlden. Så den bästa födelsedagen måste vara det år som jag gick på skrivarkursen på Skeppsholmens folkhögskola och en av träffarna inföll  den 7:e november.

Telefonen var avstängd hela dagen, så alla gratulationer hamnade på telefonsvararen och jag kom hem så sent  på kvällen att ingen kunde komma över på fika :)

Det var en helt perfekt födelsedag med andra ord! 

Mitt favoritminne

Oj! Vilket svårt ämne…  Det finns för många av dessa favoriter :)

Men ett av de starkaste minnerna är när Totte flyttade hem till oss.

Totte var en svart Cockerspaniel på 3 år.

Enligt vad jag hört så skulle han avlivas när min farbror fick honom på en parkering. Min farbror kunde dock inte ta hand om Totte själv och frågade min pappa om han möjligen kunde ta hunden.

Min lycka var total när pappa kom hem en eftermiddag och den lilla hunden glatt skuttade ut från baksätet. Min önskan efter en egen hund hade gått i uppfyllelse!!

Under många år följde han mina spår och medan övriga familjen åkte på semester så var jag djurvakt åt både Totte och katterna. Totte var med på stranden under varma baddagar och han var med i skogen under hösten. S

Han satt stilla bredvid blåbärsriset och väntade på att jag skulle mata honom med blåbär…

Under många år var Totte min enda vän och jag sörjde hans död något otroligt…  

Jag gick på ”Emmorna” när Totte blev dålig och vi tvingade avliva honom.

Under närmare en månad låg jag hemma på soffan i mitt rum och sörjde.

Lärarna på ”Emmorna” menade att det bara var en hund och att det bara var att köpa en ny jycke…

Totte var som sagt inte bara en hund för mig. Han var den enda vän jag hade  under många år. Den enda som inte mobbade mig och den enda som såg mina tårar i huvudkudden på kvällarna…

Jag kommer alltid att sakna min lilla Totte och jag hoppas att jag aldrig glömmer minnet av honom!! 

Min första kyss

Detta är något som är privat och som jag därför vägrar dela med någon