TALLUGGLAN

Senaste inläggen

Av helena - 4 november 2016 22:59

Tänk dig in i känslan att vara bjuden på fest och gå dit på helt fel dag i helt fel kläder. Eller inte bara fel dag utan snarare även i helt fel trappuppgång och fel dörr.
Knatat in på en fest där du inte känner en enda kotte men låsas att du är på rätt plats på rätt tid och försöker smälta in bland alla okända, fast du egentligen bara önskar dig till närmaste ensamma ställe och få glömma kvällen.
Medan du själv är i "damrummet" och fixar sminket så försvinner festen ut på stan och du är ensam kvar. Ensam och kvarglömd i mörkret i en okänd lägenhet, där du inte ens skulle varit från början ...
Den känslan har jag just nu.
Typ: vad fan hände och hur gick det till!?!

**********[

Första veckan på jobbet är avklarad.
Lagret är värre än någonsin och nu hjälper det inte att jag är bra på tetris, för kaoset är FÖR stort, städvagnen är bredare än gångarna och allt är bara typ orkan!!
Blivit lovad att det kommer bli mer ordning under de kommande veckorna, men det tror jag först när jag ser det! ?
Är i allafall skönt att vara tillbaka och få lite rutiner på dagarna igen.


ANNONS
Av helena - 2 november 2016 12:56

Efter 2 månaders sjukskrivning är jag nu tillbaka i tjänst på samma plats som innan. Sista fredagen som sjuk kontaktade en av de anställda på objektet mig via fb och kollade läget.
Jag fick veta att jag var saknad av alla och alla ville ha tillbaka mig fort.
Sånt känns kul att höra och bara att få bekräftelse på att jag syns och att min frånvaro uppmärksammats är underbart!!
Man saknar inte kon förrän båset är tomt :-)

Även om vikarierna är bra eller i allafall gör sitt bästa, så är denna plats "min plats" och jag vill göra mer än mitt jobb eftersom jag känner alla på plats och vill att de ska se att jag älskar mitt jobb hos dem.
Jag trivs och vill att det ska synas i mitt jobb och jag vill inte heller ge mina chefer anledning att omplacera mig.
Mina vikarier kan fuska med städet då de inte känner samma ansvar inför jobbet som jag känner och troligen vet eller tror att någon kommer och städar efter dem...

Tyvärr så är vetskapen hos alla ordinarie arbetare att det kommer råda mer eller mindre kaos när ens semester/sjukfrånvaro är över och man återvänder till jobbet och vikarier lekt rövare.
Även om man inte vill/ska tänka på jobbet när man är ledig, så grusade lite av ledigheten glädje när man vet att man kommer tillbaka till något som inte var i samma skick som när man lämnade det.
Och det första man ser är allt som inte blivit gjort...

I går var första dagen på jobbet för mig och bara glädjen i "kollegornas" röster när de såg att jag var tillbaka var värt de få timmarna av sömn natten innan.
Jag får höra att jag är saknad, att jag varit efterlängtad och att det nu åter kommer att bli ordning på städningen när jag är här och styr upp allt.
Jag vet att jag är duktig, men att få det bekräftat från dem som "beställt" mig, är en toppenkänsla och gör att jag försöker göra strået bättre än tidigare.

Ge din arbetskamrat lite feedback, säg att de är saknade eller gör ett bra jobb.
Alla behöver höra det i bland, speciellt när man som lokalvårdare ofta är både osynlig och genomskinlig och längst ner i kedjan...

ANNONS
Av helena - 31 oktober 2016 19:00

Är jag inte ute på fel tid så är jag flera dagar fel åt något håll, det slår liksom aldrig fel.
För bara en liten stund sedan knatade jag in till min närmaste granne på "aloe party". Med bara det felet att tiden var rätt, jag var bara ett par dagar för tidig, så jag gör ett nytt försök nästa torsdag :-)

I går gick min sjukskrivning ut och i morgon börjar jag jobba igen. Dvs. Min sjukskrivning gick ut den 30/10 och jag ska vara på jobbet igen den 1/11. Vad jag inte tänkte på när jag pratade med chefen är att oktober har 31 dagar, så åter har jag virrar bort mig bland dagarna och tvingades slösa en semesterdag på mitt misstag :-)

Den bästa missen måste varit när jag lyckades vara en hel månad för tidig till läkaren. Då satt jag verkligen receptionen i arbete genom att leta efter min tid i datorn. Jag var tvärsäker på att jag var på rätt tid och plats :-)

Men annars är det mest tvättstugan som jag besöker under fel dagar och jag vet inte hur ofta jag gått runt i området med den stora ikea påsen på ryggen och tvättmedlet under armen :-)

Av helena - 30 oktober 2016 21:40

Dörren låst, dörrklockan urvriden och jag har ett fast grepp om godispåsen.
Upprepar som alla år att halloween inte tillhör en av mina favorithögtider och tycker det räcker med att barn och vuxna är utklädda vid påsk.
Hade jag haft ett socialt liv m massa vänner hade kanske känslan för detta jippo varit annorlunda.
Men vi är extremt osociala och gömmer oss undan prinsessor, clowner och vampyrer. :-)
Men för att vara så stort, så har jag sett ytterst få utklädda och hört än färre.

Nästa helg är det en helg jag gillar bättre.
Tända ljus och tänka på de som inte är här.
Att smyga runt på en mörk kyrkogård i skenet av fladdrande gravljuslågor och bara ana konturerna av mörka gravstenar, passar både mig och mitt humör bättre :) 

Men till alla de som firar...

Av helena - 28 oktober 2016 22:20

Efter aningens besvär med att få rätt blanketter utskrivna, få blanketterna signerade och även bevittnade så är nu allt avslutat.
Pappas konto är avslutat, pengarna fördelade och jag känner mig tom.

Bröder hade börjat förlora tålamodet, tyckt det dragit ut på tiden och börjat fråga mig vad som händer. De vill få ett avslut och gå vidare, JAG vill få ett avslut och gå vidare men samtidigt är jag inte redo att avsluta.

Pengarna eller kanske heter det arvet är på mitt konto och nu har det slutliga avslutet kommit. Finns inget kvar att vänta på, finns inga frågor kvar att ställa, finns inget kvar att göra om och göra nya försök. Det är liksom...slutgiltigt.

Av helena - 25 oktober 2016 09:54

Vilken är den viktigaste räkningen?
Vilken SKA man prioritera av alla räkningar som dyker upp och man inser att man måste be att skjuta på en eller fler räkningar för att någon (i detta fallet jag själv) har lämnat in blanketter till AF försent?
Inpräntat i skallen är att hyran går före allt och varje månad är det hyran som först skickas in!
En självklarhet, i allafall för mig för även om allt skiter sig, så har man i allafall tak över huvudet en månad till, bara hyran är betald.
Min bror sa det även extra långsamt och tydligt i telefon igår.
"B e t a l a h y r a n f ö r s t!!!"

Lönen har kommit och lönen har gått och jag har betalt allt utom hyran!! :-)
Ett medvetet val och i mina funderingar det bästa alternativet bland valen jag hade.
Eftersom jag är sjukskriven så räknade jag inte med att få en hög lön denna månad, men att bara få ut 3185 kr var lite av en chock och paniken i lördags var stor när jag funderade på hur jag skulle fixa detta med räkningar för strax under 7000.
Utgifter större än inkomster har jag nog aldrig haft, inte ens för många år sedan på socbidrag var det dessa summor jag "lekte" med.
Fixa ID bank och ut på AF och inser att de blanketter som jag borde fyllt i för länge sedan Inte är ifyllda. Jag bara (som alltid) tog för givet att dessa blanketter skulle skickas hem till mig, jag skulle fylla i dem, skicka tillbaka dem m snigelpost och poff, pengar på kontot den 25:e.
Men så är det inte och jag kan förvänta mig ersättning i mitten av november... Vilket inte hjälper mig just nu.

Lön 3185 kr och hyra 4222 kr... Även om jag alltid varit dålig på matte så inser jag att det inte finns en chans att betala hela hyran. Liten snabb kalkylering och fundering gjorde att jag knatade upp till min hyresvärd och hade ett litet samtal. Jag har skjutit på hyran en gång tidigare och det var för 7 år sedan, annars har jag alltid varit i tid och inte fått ett enda klagomål ( förutom en arg lapp i porten :-)) så att skjuta på hyran 2 veckor, var inga problem från deras sida.

Nu sitter jag och slappnar av. Den sista denna månad dras en sista räkning och när den är betald har jag ganska exakt 165 kr kvar på lönen...
Kommer att bli lite småkämpigt även denna månad, men bodelningen är på G, ersättning från AF är förhoppningsvis på väg , katten är frisk och slipper förhoppningsvis dyr veterinär även denna månad och mat till oss båda finns i frysen, så jag fixar det kanske. :-)

Men det blir verkligen att gnaga på tavelramarna ett tag, vända på varje krona och andas m djupa andetag. Men jag har för stunden kaffe, gurka och en korsordstidning, så för stunden lider jag ingen nöd. :-)


Av helena - 24 oktober 2016 16:51

Jag är specialist på att skjuta saker framför mig. Ibland av bekvämlighet, ibland av glömska och i bland av ren och skär lathet :-)
I går drog soffan extra mycket och duschen som jag planerade att ta före middagen sköt jag på ett tag... Och lite till och ytterligare en stund och plötsligt var klockan så mycket att jag dels skulle stört grannarna, samt var för trött för att ens krypa in i duschen. Och därmed fattade jag beslutet att göra kvällsduschen till en morgondusch.
Möte kl 9.30, så om jag ställde klockan på 8 så skulle jag både hinna njuta av frukosten, ta en dusch och ringa AF.
Klockan ringde kl 8 och sedan ringde den åter 5 minuter senare och efter ytterligare 5 minuter... Jag älskar att snooze finns på min telefon och mitt stora problem är att låta bli den knappen.
Så efter massa ringsignaler och många snoozeningar tröttnade katten och väckte mig genom att sätta sig på mitt ansikte =andnöd.
En blick på klockan och sedan blev det fart på Maxen. Hoppa i de närmaste kläderna, en kam genom skallen, kasta i sig kaffe+piller och mackan i handen.
Inte en bra start på dagen/veckan.
Trodde att det skulle bli ett litet möte med ett par kottar närvarande, men i självaverket blev vi 11 pers och hela mötet igenom tänkte jag på varför jag skjutit på duschen...

Även om så inte är fallet, så känner man sig inte riktigt okej om inte håret är fint, kläderna tagna ur garderoben timmen tidigare och hoppet att doften av en gnutta duschgel finns kvar i luften. I dag kände jag mig som ett dammigt troll. Håret i en snabb knut på skallen, gårdagens kläder på kroppen, inte sett duschen på ett par dagar och kudden kvar i ansiktet. Att under ett helt möte sitta och fundera på vad som stinker mest av ett vårtsvin och en Maxe (dvs jag) och om en skunk kanske skulle vinna det priset...
Det kunde börjat bättre.

Av helena - 22 oktober 2016 20:40

Funderar på att byta namn på "Tallugglan" till "klagomuren", då det känns som om det enda jag gör är att klaga och mala om saker.
Är det inte värk i kroppen, hål i knoppen, jobbigt liv och obefintlig ekonomi så är det annat strul som förpestar mitt liv och gör mig jobbig i bloggen. Det är illa när man inte ens själv orkar läsa sin egen blogg :-)

Fram till i dag har det gått framåt. Jag har efter 8 veckors väntetid slutligen fått träffa sjukgymnasten som gett mig övningar som stärker mina axlar, så jag i slutänden kan fortsätta som lokalvårdare. Det är sjukt att det är så lång väntetid att man hinner bli frisk innan man är där. Under 30 minuter fick jag sitta och förklara smärtan jag haft, hur stark den var, vilken typ av smärta och vilka punkter/muskler smärtan satt. Jag har varit helt smärtfri i kroppen i närmare 5 veckor. Hur tusan ska jag beskriva en smärta som jag inte längre har??
Förutom sjukgymnasten så har jag under sjukskrivningen träffat psykologer och fått nya antidepppiller, jag har efter massa tjat även fått en kurator jag träffar varje vecka. Jag har gjort allt jag kunnat för att komma tillbaka men än är jag inte där och fortfarande dyker värken upp i rygg och axlar om jag gör monotona rörelser och bär för tungt. Men jag ska vara tillbaka på jobbet den 1 november! Dels håller jag på att dö av tristess, vänt dygnet totalt men framförallt är det en ekonomisk katastrof att vara sjuk.
Kollade lönen i morse och direkt sjönk humöret, för att inte nämna den panikattack som jag drabbades av. Var länge sedan som jag bara satt och hyperventilerade, kallsvettades och med ett hjärta som pumpade snabbare än vad som är nyttigt. Ren och skär panik av att se att mina utgifter denna månad är strax över 7000 och lönen jag får denna månad är 3500. Inte ens hyran räcker lönen till och än mindre till de andra räkningarna. Skulden till CSN som jag betalar av varje månad får jag inte skjuta på då de redan gjort ett undantag för mig och vetskapen att det riskerar att komma kravbrev gör mig livrädd. Jag kom ganska nyligen ifrån kronofogdens långa fingrar och att veta att jag pga knäpp kropp och knopp kanske kommer dit igen gör mig mer än lite rädd och orolig...

Jag trodde att allt skulle flyta på och om jag missat något skulle jag bli påmind om misstaget, tillsagd och få hjälp. På måndag ska jag kontakta Fk och höra vad som händer och hela kvällen har jag fyllt i blanketter till Fk.
Min storaoro är att de anser att jag inte är tillräckligt sjuk för att få ersättning...

Detta kommer att bli en lång helg!!

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se