I dag har varit en av dessa dagar då jag mycket väl kunnat hamna i ett hörn, hysteriskt fnittrande med snurrande ögon och väntat på vitklädda personal ska komma med en fin jacka till mig...

Jag mår bra av ordning, rutiner, hållna ord och klara regler. Jag vill veta vad det är som gäller och ha sikt framåt på problem som kan dyka upp och just nu känns det som om jag befinner mig på en jäkla cirkus som drivs av ett gäng... Jag vet inte vad.

Det som gällde i går gäller inte i dag och ord som gavs förra månaden slutar gälla så fort de når fram till den person som frågan gäller och när någon säger "Ja" ska det tolkas som ett "nej" eller kanske även ett "eventuellt" beroende på om det är en måndag, en onsdag eller om personen som det inte gäller har lila sockor på fötterna.
Beslut som fattades för månader sedan gäller fortfarande inte, trots att beslut har fattats om att gällande beslut ska ändras innan nya beslut fattas... Typ :-)

Okej, en liten överdrivet mående om dagen som varit, men ge det några dagar till så slutar jag garanterat att le åt allt som jag inte har kontroll över och kastar in handduken.

Balkongen fick vänta i dag eftersom molnen blockerade solen. Istället har jag lyssnat och sett på en mängd konserter och spelningar på Youtube samtidigt som jag stickat kofta. Har bara knappkant och en ärmmudd kvar innan jag kan fästa trådar.

Skulle bara andas lite luft men jag gick tydligen lite längre än jag tänkte...

Fullt solsken, 15 grader på balkongen och vindstilla. Mycket vatten och solbrillor, men ändå huvudvärk. Det kommer bli tufft i sommar... :,(

Kollat på en del härliga shower på Youtube, stickat på tröja och kelar m katter.
En bra dag på det stora hela men nu när mörkret sänkt sig så fryser jag som en gris och jag hoppas på att sömn ska få bort frusenheten i mig.

Vid ca 2.30 i natt kom Findus irrade över sängen, över mig, snubblade på min näsa och rasade samman i en spinnande hög bredvid min huvudkudde och att sova var omöjligt. När den lilla minielefanten lämnat min säng så kom den andra grisen mer diskret smygande och även den ville kela mitt i natten. Under några timmar låg jag stilla, lyssnade på två sällskapssjuka katter och väntade på att klockan bli 5 och larmet ringa.
Att jag fortfarande är vaken nu kl 22, är överraskande även för mig :-)

I går lätta steg och kuliga nyheter. I dag piller i förebyggande syfte. Har en känsla av att min hand inte kommer älska mig i morgon :-)
Med många + på balkongen och en stor sol på himlen så plockade jag fram balkongen.
Nytt galler till pälsbollarna och en ny spaljé tog längre tid att få på plats än de typ 30 minuter jag trodde det skulle ta och knogarna tog en del stryk också...

Första riktigt varma dagen för i år och solen börjar åter nå balkongen på dagarna.
Det jag gillar mest med min lya är att det är sol stor del av dagarna och mina blommor älskar den värmen.
"Fallskärmsrankan" blommar igen och det är kul att något överlever i mina fönster :-)

Denna lilla skena har ställt till det rejält för mig. Men nu hoppas jag att det är slutet som närmar sig.

Efter närmare ett år i kroppen så opererades skenan ut och genast försvann värken.
Kirurgen som satte dit den såg inget på röntgenbilderna. Han tittade, mätte, skrev ut Iprem och fick mig att tvivla på att jag verkligen hade så ont som jag tyckte jag hade. Kanske var det bara "fantomsmärtor", inbillning och en värk som jag var tvungen att lära mig leva med... Resten av livet.

Blev rekommenderad att anmäla felet som en felbehandling och nu har de hört av sig.
Ett samtal för någon månad sedan för att se om de skulle gå vidare med mitt fall och tillstånd att få tillgång till min journal. I morse ringde han igen och berättade att plattan opererats in på fel sätt och var felplacerad och att det skulle gå vidare. Jag kommer att få skadestånd för att jag under ett år hade rätt.
Känns skönt att det inte var fantasier, samtidigt känns det för jävligt och tråkigt att inte bli hörd på och trodd.
Jag ska lyssna på min magkänsla hädanefter och bli en tjatig och envis häxa. :-)
Okej, kanske inte. Men magkänslan brukar vara rätt hos mig och jag borde ringt och tjatat mer istället för att övertygas, äta Iprem och gått till jobbet. Mer tjat hade gett mer i journalen och kanske lättare att ge mig rätt...
Men som det ser ut nu så räckte det.
Nästa steg är att min "kämpe" kontaktar mina försäkringsbolag och ser vad jag fått i samband m skadan.
Men det är skönt att äntligen kunna lägga detta bakom mig, se ärret läkas och hoppas på bra broddar framöver.

Jag älskar de specialbeställada örhängen jag gav till systerdottern.
Jag har inte tålamodet att själv göra smycken, men har stora glädjen att ha begåvade och tålmodiga vänner. Tack!