Jag kommer bli känd av ungarna i området som "den klagande kärringen" (38 år ung :-)). Hittills har jag mest muttrat med katterna över irriterande saker i huset (och kastat in ett par kickbikes i busken) men i går ringde jag faktisk på hos grannen och sa att dotterna pianospel kl 21 faktiskt störde...
Maxe börjar bli vuxen :-)

Piller till frukost, piller till lunch och slutligen lite piller när jag kommer hem efter jobbet. 

Dessvärre är det inte de viktiga vitaminerna jag menar utan värktabletterna som jag behöver för att jag ska bli mänsklig.

Värken i ryggen och axlarna gör mig till ett litet monster och varje rörelse smärtar och inte gjorde ju promenaden i går att min kropp värker mindre (träningsvärk i låren som sjutton!!), varför skulle jag ut i terrängen och knata??  

Men trots värken knatar jag runt på jobbet, är trevlig mot alla jag möter och gör mitt jobb... Men jag erkänner att jag svär och muttrar åt papperskorgarna som gömmer sig under skrivborden och inte vill komma när jag ropar. 

När jag väl lyckats ta mig hem så hamnar jag på en stol och stirrar.

All energi rinner ur mig, mungiporna ändrar riktning och jag orkar inte längre vara trevlig eller social. All kraft jag har går åt till att göra ett så bra jobb som möjligt, men i längden kommer det inte att funka. 

I morgon ska jag på något sätt lyckas ta mig till gymmet och träna upp musklerna som jag låtit vara under allt för lång tid. Enda sättet att bli av med värken är träning och det enda jag kan skylla på är lathet...  

Men visst vore det roligare att ha någon som drog med mig till gymmet, men var hittar jag denna någon? 

Hade rikligt med energi i går, så mycket blev gjort i lyan. 

Undrar vad jag gjorde innan mobilerna fanns? Att sitta fast på en stol med telefonen i väggen måste ju ha varit otroligt tråkigt, eller? 
I går så pratade jag i telefonen samtidigt som jag tvättade, lagade kalops, satte en deg och rullade små gulliga frallor. Lagom till samtalet avslutades var de små frallorna klara och kunde avnjutas med en skiva ost (trots jäsning blev det frallor till en hobbit eller till min Skrollandocka!)
Jag kommer inte ihåg senast som jag satt i telefonen i 4 timmar i sträck... tror inte ens att det någonsin har hänt, när jag tänker efter. Men i går skedde det alltså och vi hade vääääldigt mycket att avhandla via luren, så det var timmar som gick väldigt snabbt.
Att jag dessutom fick Lola att skratta högt flera gånger och mer än en gång utbrista "Fy fan, du är så jävla skön Maxe, du måste skriva en bok!! ", blev liksom grädde på moset (Var kommer det uttrycket ifrån Btw??) 

Jag gillar att baka bröd, men efter att så många gånger plockat ut bullar ur ugnen som sett ut som grillkål och varit degiga på insidan, så har jag liksom gett upp brödbakandet. Men i går gjorde jag i allafall ett försök, och de blev godkända...  Jag hade tagit till mig alla råd jag fått, stoppat en termometer i ugnen för att kolla värmen på brödet och även läst hela receptet för en gångsskull :) Dessutom tog jag det säkra före det osäkra och placerade mig på huk framför ugnen och  stirrade på brödet, rädd att släppa det med blicken av rädsla att få kålbullar. Efter en stund hade jag dessutom sällskap av en nyfiken "Kattegoja" som undrade vad "mamma" gjorde på golvet.
Zasso placerade sig på mitt knä och plötsligt var vi två idioter som roade oss med att vrålstirra på växande bullar... 

 

Om exakt en månad sitter jag i Norrtälje kyrka och njuter av julmusik!  
Nedräkningen kan börja :) 

I nattens dröm så sa jag upp mig från mitt jobb som lokalvårdare och tog istället anställning som clown på McDonalds... 

En aning förvirrad när jag vaknade ur den drömmen och därtill inte kunde somna om, så i närmare 1 1/2 timme stirrade jag i taket, men gav upp sömnen strax innan larmet  satte igång vid 5.30. 

Dagen har med andra ord varit ganska seg och sömnig men jag har knatat runt, gjort mitt jobb och försökt vara social fast jag känt mig som en liten surkål. Har börjat få in snittsen på att få mungiporna att peka uppåt när folk är i närheten, trots att jordens dragningskraft gärna vill få giporna åt andra hållet. 

Att jag dessutom haft nackspärr  fram till lunch har ju inte direkt gjort mig roligare att umgås med och jag vet nu hur en stel robot  har det.  Men dagen har i allafall rullat på och jag har som sagt gjort mitt jobb...

Då tiden fanns i dag så fick jag även ägna mig åt maskinkörning :)
Hög musik i öronen (måste ju överrösta maskinljudet), stirra rakt fram och bara gå lååångsamt i raka korridorer...  Både en trött hjärna och min stela nacke uppskattade det :)  

Surkålen förvandlades till en liten glad grönkål när ett oväntat beröm dök upp.

För även om det "bara" är mitt jobb att se till att lokalerna är fint skick så är det ändå kul att det finns folk som ser mig och det jobb jag gör. Även om jag muttrar över pennor som gömmer sig i hörn långt under skrivborden och kaffefläckar uppe i taket (hur tusan kommer de dit??!!) så trivs jag med att knata runt och städa.
Jag försöker vara glad och trevlig, hälsar på alla jag möter i korridorerna och försöker att störa så lite som möjligt...
Fick framåt slutet av dagen höra att jag var väldigt trevlig, hjälpsam, alltid glad och positiv samt väldigt uppskattad. Dessutom fick jag veta att jag gjorde ett väldigt bra jobb och mina korridorer var VÄLDIGT fina och blanka :) Summan av kardemumman är att jag i morgon ska köra maskin HELA dagen ( Hela dagen med bra musik i lurarna! :)  ) så alla korridorerna i hela huset får samma höga standard som "mina" korridorer. Och nästa vecka ska jag få lära mig använda och köra andra maskiner, så även övriga utrymmen blir lika blanka och rena som mina korridorer... 

Jag tycker att det är skitkul att köra maskin och det ska bli kul att lära mig mer om golvvård av en expert och som har TID  och ORK att traggla material och kem med mig. Kanske min teflonhjärna kan fånga upp lite nya saker i allafall :)  

Tänk egentligen vad lite som behövs för att göra mig på bra humör, blir lika överraskad varje gång över den upptäckten (Wohoo!!) :D 

Min ekonomi är en jäkligt dålig parodi! Först hjärnskakningen och akuten och sedan påminnelsen på en räkning som jag inte visste skulle komma och drogs därför från ett tomt konto eftersom jag inte visste att den skulle komma. Om jag väntat den räkningen skulle jag självklart haft pengar till den på rätt konto.... så trött och trött.

Vad är det som har fem hål i magen,  säckiga kläder och brist på närminne?? 

Rätta svaret kan inte vara något annat än än GBP-opererad!  :)  

Hålen i magen (eller i allafall bevisen för att de funnits) får jag nog dras med tills jag är rik och berömd och kan göra en liten skönhetsfixning och någongång framöver så kanske jag även kan skippa skärpet i alla jeans och faktiskt äga något plagg i rätt storlek, troligen när jag är rik och berömd och har råd att köpa nya kläder.

Men hur rik och berömd jag än blir, så blir nog hjärnan kvar... eller det lilla som finns, kanske jag bör tillägga :) 

Äppelmoset till mina Kesoplättar tog slut lagom till melliset och duktiga jag, skrev ner det  på inköpslistan.

På förslag från vänner (de som troligen tröttnat på min förvirring i affären) så har jag skaffat en app på telefonen som gör att jag alltid har inköpslistan med mig och därför även kan komma hem med rätt saker från affären.

Den nuvarande listan är full av varor som jag behöver ha, men fortfarande efter flera veckor sitter den kvar på kylskåpet, alltid lika bortglömd när jag väl hamnat i affären :) 

Men med appen på telefonen så funkar den som sagt bäst om jag har telefonen med mig och inte inkopplad i väggen på laddning... 

Glatt kom jag hem med ett paket kaffe och ett par nybakade frallor. Men moset, den enda anledningen till att jag gick ut i regnet står fortfarande kvar i affären och garvar åt mig... 

KESOPLÄTTAR

En liten hög med Kesoplättar i väntan på att frysas in.

Första omgången plättar blev något bleka, men godare än jag trodde och äppelmoset passade super ihop med keson.