Direktlänk till inlägg 1 april 2008
Är nere i en rejäl svacka för stunden… eller sedan ett par veckor tillbaka för att vara riktigt ärlig.
Och eftersom jag ÄLSKAR metaforer så kan jag beskriva mitt tillstånd som vilset i mig själv… Jag har helt enkelt sprungit vilse i den snåriga gröna skog som min hjärna består av för stunden. Hela jag är ihålig, tom och ekande. Jag har ingen aning om vad jag pysslar med längre, inget känns längre kul, inspirerande eller viktigt.
Jag har sammanlagt ca 12 veckor kvar på min utbildning och jag vill ”aldrig” mera laga mat. Jag vet inte vad jag ska göra efter plugget. Sommarvikariat eller riktigt jobb? Jag har sökt men ännu inte fått mer än svävande svar om sommaren. Om jag inte får jobb så blir jag av med lyan och då står jag utan tak över huvudet, om jag inte får en liten hyresrätt, men de är antingen för dyra i hyra eller ligger i helt fel del av kommunen…
Framtiden är som ett trasligt snöre och jag är knuten som sitter i mitten…
Har ingen aning om vad jag vill göra eller bli, vet bara att jag inte känner lust att göra något just nu. Och om det inte vore allt, så skriker mitt dåliga samvete. Genom att vara hemma från plugget så sätter jag mitt team i skiten, genom att de även tvingas göra mina uppgifter. Dessutom så mår jag skit eftersom jag genom att inte orka gå till plugget missar en massa kunskap som det känns som jag har en chans i livet att få. Jag slösar på min lärares tid eftersom han är här för att vi elever ska få ut så mycket som möjligt av tiden som är kvar. Men jag har ingen inspiration att hitta på recept, laga spännande rätter eller att vara trevlig. Det enda jag vill när jag satt på mig kockkläderna är att försvinna från platsen så fort jag bara kan. Jag kan inte koncentrera mig på mer än en uppgift i taget och ingen ork att göra något.
Ska försöka göra mitt bästa med tiden som är kvar, men mest av allt så känner jag bara för att hoppa av pluggandet, att ta sig ur sängen på morgonen är sååå jäkla svårt och hjärnan snurrar i 180 km/timmen på dygnets alla vakna timmar.
Idéer för att göra tillvaron lite mindre plågsamt mottages gärna!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...