Våren 2007 blev min värld lite marigare att leva i.

Mina vänners namn försvann ur mitt minne, likaså gjorde koncentrationen och närminnet.  

Med bara 14 veckor kvar innan jag skulle vara kock blev jag sjukskriven.

kraven jag hade på mig själv och stressen jag levde i gjorde att väggen kom för nära, jag gick in i den och det  fanns dagar då jag inte ens mindes mitt eget personnummer...

I samband med sjukskrivningen, fick jag även diagnosen ADD i min sjukjournal. Jag fick på papper det jag länge anat, men som släkt och vänner slagit bort som fantasier från min sida.

Känslan av att jag inte var som andra, var inte bara något som fanns i min hjärna! Min dyslexi var inte bara lathet som en av mina lärare slagit fast, utan ett av de vanligaste symptomen på ADD. Likaså mitt alla de oavslutade projekten jag startat genom åren.
Allt fick plötsligt sin förklaring och lättnaden var stor när jag insåg att det inte var mig det var fel på utan att jag hade en diagnos

Jag startade bloggen veckorna innan min sjukskrivning. Jag behövde ett ställe att skriva av mig, bli av med alla underliga tankar som jag bar på och ett ställe där jag kände att jag inte var genomskinlig.  

Jag bloggar om mitt liv, om de problem jag stöter på i vardagen och om en hjärna som inte riktigt vill hänga med i svängarna.  

Jag har ADD, käkar antidepp piller, lever singel, lider av dyslexi, är på väg mot en oviss framtid och har ett förflutet som alltid kommer att förfölja mig.

Stundtals älskar jag livet andra stunder måste jag söka djupt för att finna skäl till att kliva ur sängen.

Jag bloggar helt enkelt för att jag måste skriva!